- first day of my life

vi vaknade upp i lördags och solen sken så efter frukost gick vi ut i frädgården, mamma skulle komma och hämta upp mig för vi hade bestämt att gå på loppis och leta ljusstakar. Men först dök pappa upp på sin nya Harley Davidson motorcykel och när mamma väl kom hade hon en överraskning med sig, världens bästa, älskade syster hade flugit hit från London för att fira min födelsedag ett par veckor i förväg, för sen fanns ingen tid innan jul då hon fått heltidsjobb där borta. Sen fick vi hoppa in i bilen och lämna Oskar och barnen hemma (ångest att lämna bebis så länge men hon hade varit helnöjd) , med en bikini i väskan mot okänd destination. Vadstena spa hamnade vi på. En timmes massage, kvalitetstid med syster och 3 timmars total avslappning i varma pooler och bastu. Sen hem, tapasmiddag, MUMS!! och efter det soffläge efter en mysig dag. På söndagen mös vi i pyjamas länge innan vi åkte upp till Övralid och fikade i farfarsstugan och njöt av vädret och utsikten. Pappa gjorde smarrig köttfärssås till middag och sen såg vi en bra film innan läggdags. I måndags hängde vi också ute, gick igenom Martinas saker, och sen gick vi ut i skogen på upptäcksfärd. Urmysigt!

Efter en sån här helg är man så fylld av kärlek och så hjärtekrossad ändå, för lika mycket som jag älskar att se Martina och Majas relation och kärlek till varandra den stunden vi har tillsammans, lika mycket sörjer jag att det går så lång tid mellan gångerna vi ses. Jag avundas Oskar och Fredrik som har möjlighet att ses varje dag om man vill och att kusinerna får en stark relation till varann. Mina syskon bor långt bort och även om det blir massa kvalitetstid när vi väl ses så önskar jag mer kvantitet. Men så kommer det aldrig att bli och det är en sorg. Barnen kommer ha kusiner som de kommer träffa då och då, men den där vardagshänget och hämta varandras barn på förskolan och så vidare, det kommer vi aldrig uppleva eftersom vi valt så olika liv i olika städer. Det är någonting jag ständigt försöker acceptera, men ont gör det ju ändå, de där två människorna som är mig närmast i hjärtat, det klart man inte känner sig hel när det är många mil som skiljer oss åt ❤️.

Tack! mamma och pappa för den underbara överraskningen och för att ni skämmer bort oss, så uppskattat och välbehövligt.