Jag.
Jag. Fyller 32år imorgon och har inte mått så bra som jag gör just nu på länge. Alldeles lycklig inifrån och ut. Både privat och i jobbet. Förutom lite rastlöshet och hösttrötthet som säkert drabbat fler än mig. Vi har det så himla bra med barnen som börjar bli större, vi får sova på nätterna, inga bebisar att anpassa sig efter utan livet är ganska smidigt och vi gör som vi vill. Umgås med familj och vänner på helgerna så mycket det går. Jobb och vardag i veckorna. Jag jobbar 80% och det innebär kortare dagar för barnen (och Mig) och vi hinner med det mesta. Handla, landa i soffan på em med böcker, nyss, leka eller städa. Inte bara en startbana mot läggdags.
Jag känner mig trygg i mig själv på ett annat sätt än förr. Litar liksom på att jag är tokbra som jag är. Att människor väljer att umgås med mig och min familj för att vi tillför positivt energi och glädje. Man måste lita på sig själv för att må bra in i själen. Och jag känner mig bra på jobbet. Känner att jag gör ett bra Jobb, utvecklas tillsammans med kollegor och barn. Försöker hitta mer utmaningar i mitt jobb för att inte bli uttråkad.
Oskar och jag har det bra, vi har det väldigt tryggt och mysigt och härligt. Han har gått in i crossfit-världen och jag unnar honom allt det som det ger honom. Självkänsla och massa kompisar. Jag försöker promenera några dagar o veckan, men nu måste jag komma på något annat i och med mörkret som kommer. Motion gör gott för oss båda, det märks på vårt humör.
Helt enkelt på en fin plats i livet!
