Vissa nätter är bättre än andra och denna kommer jag nog inte spara som minne, sen strunt samma. Jag fick sova till 9, frukost med min älskade familj och sen gick de för att leka med Lilia och Fredrik och jag stack till stan och gjorde lite ärenden.! Köpte en julkjol, lite hårgrejer för att kunna hantera Majas lugg och mat till kvällen, då bjuds det tacos för oss och familjen lite längre bort på gatan. Mysigt! Men först får vi besök av Oskar kompis Mats, och Anton, Madde och Esther. Fika och lek en stund :). Jag ska sticka iväg på skridsko-utförsäljning en snabbis, hoppas jag hittar några skenor till Maja.
Maja sover här jämte mig just nu, hon är nog också trött efter natten.... Tokiga unge, hon har helt klart mina rastlösa ben som jag hade när jag var gravid, stackars :-/. Efter en veckas förskylning och välling som nattmål så vägrade jag ge henne det inatt, det blir så fort en dålig vana och eftersom hon redan innan äter lite dåligt av och till på dagarna så vill jag inte ge henne välling som fyller magen ännu mer, bättre hon är hungrig på "riktig" mat.. Får se om vi får sova gott inatt, hoppas hoppas!
Igår lyste solen när vi vaknade så vi åkte ner till stranden, här ska det tankas d-vitamin. Det blåste så himla mycket men maja var välklädd och tyckte det var spännande att vara där när man inte ska bada tror jag. Vi lekte där nästan en timme innan mina och Oskars ben hade domnat bort.
Så hem, åt lunch, vilade och sen åkte vi ner till isbanan för lite bus med kusinerna. Dags att köpa några slags skridskor till Maja för hon gillade att vara därnere. Vi också, härligt att kunna vara ute och röra på sig oavsett årstid tycker jag. Det är lätt att stanna inomhus när det är kallt och blåsigt, men det är mest inställningen det är fel på, ute är ju bäst, för alla. Röra på sig är terapi för kropp och själ! Resten av dagen mös vi i soffan till musik, böcker och barnprogram. En perfekt söndag som avslutades med en bra film!
Imorse gick vi upp vid halv8 efter en rörig natt. Maja var snorig och lite hostig men inget värre än att vi skulle åka in till elise och Märta i lkpg för att hinna ses innan jul. 1mil bort spyr dock Maja ner hela sig (åksjuk efter en mastig frukost antagligen) så det var bara att åka hem, duscha av oss och stolen och sen hade vi en hemmadag istället. Så himla tråkigt, hade behövt lite Elise-dos. Få människor får mig att skratta som hon, hon är alldeles speciell för mig!
Maja och jag spenderade dagen med att dega, läsa böcker, leka med djuren och rensa tvätt innan vi gick ut och lekte i lekparken. Träffade på Ronja och barnen, en snabbis men välbehövlig. Saknar mina vänner, veckorna går för fort och man unnar sig inte tid att ses en stund, fast det borde vara första prioritering!
Imorgon har jag heldag på jobbet, kvällsmöte på en långpass så är inte hemma förän halv21. Snyft, en hel dag utan Lillfisen, känns fel i hela kroppen. Men snart är det jul och då har vi massa lediga dagar tillsammans.
Glad morgon innan spyan
En dag för oss själva var himla mysigt det med men mitt charmtroll.
Imorgon får det bli julstämning i vårt hus, det här går inte mer :). Och så blir det nog några lussebullar bakade också tror jag, blev inspirerad av Sanna och barnen. Det gråa vädret ska inte få ta min energi mer. Annars har vi mest hängt runt idag, på stan en stund, hos mamma och pappa i em och nu ska vi se grown ups 2. För övrigt, se Prisoners om ni inte sett den, helt galet bra och spännande!
På måndag börjar v.48 = 4 veckor kvar på detta år. Välkommen 2014 säger vi sen, så så spännade :).
Hej, jag heter Maja. Snart 16 månader och en riktig busunge säger mamma och pappa.
För två år sen i november, var jag nygravid och sov i soffan mestadelen jag inte spenderade på jobbet eller hos Landola ♥, och lyckan över att ha bebis i magen vann över all depression. Förra november var Maja en minibebis, det ammades och mammadejtades och då kändes inte november alls jobbig, mer mystid inne för alla. I ÅR känner jag mig så fruktansvärt trött, halvdeppig, grå och vill helst bara ligga under täcket och sova. MEN med en energisk 1-åring som helst är ute hela dagarna så är det bara att rycka upp sig och ta tag i dagarna när väckarklockan ringer, och visst är det kul, men inte riktigt lika härligt att leka ute i regnrusk och blåst. Dessutom gillar inte Maja att vara ute i mörkret vilket gör att em spenderas oftast inne, många timmar för bus och trost :).
Fy för denna månad, kan vara den värsta på hela året. En lång transportsträcka från en vacker färgglad höst till julmånad, snö och allt mys som hör till den månaden. Det är ju ingen ide att gnälla, bara att gilla läget, men ja, jag hade gärna önskat lite mer sol, eller iallafall lite mindre gråzon.
Nog om det.
I eftermiddag när jag kommit hem från jobbet stack vi iväg till busfabriken i stan, Maja går in gratis än så det kändes som en kul, billig underhållning för lilla famijen. Maja tokgillar att springa runt där och få bestämma helt vart hon ska gå och vad hon ska göra. Hon imponerade på båda sina föräldrar och gick balansgång helt själv på en säkert 3 meter lång smal "kudde"!!! Blivande gymnast kanske?? Hon har en väldigt bra grovmotorik, det är helt klart och börjar bli rätt modig när det gäller rutchkanor och att gå i trappor. Lilla stora hjärtat, vad häftigt det är att se dig lära dig saker och bli mer och mer stark som individ. Även om vi blir tokiga på din envishet ibland så är det ju det som gör att du växer, både fysiskt och psykiskt! Du är så smart och klok, och alldeles galen :).
undrar vem som är räddast?
någon hade väldigt kul.
bok, efter bok, efter bok för att varva ner efter maten.
den här bilden får mig helt varm i kroppen. Fina fina älsklingar ♥
Så var det måndag igen, vi är friska och ganska pigga (dock sover lillfisen en liten lur här jämte nu) efter en mysigt förmiddag på öppna förskolan. Idag var vi bara några stycken, lugnt skönt och tid att prata och leka. Helgen har varit lugn, vi har mest fixat lite praktiska ting, städat och ätit god middag ute hos mamma och pappa. Vi har även fixat så huset blivit uthyrt under cykelhelgerna i juni = extra semesterpengar, hurra!
Igår eftermiddag åkte vi ut till Råssnäs när solen fortfarande lös och värmde. Lullade runt, plockade kottar, åt mellis och kollade på solnedgången. Åh om bara solen kunde lysa lite oftare i detta grå höstland, då hade allt känns lite lättare. Men vi får ta tillvara på de solstunder som vi får helt enkelt.
Nu ska jag kolla runt efter julklappar till mina fina familjemedlemmar, i år ska jag INTE vara ute i sista minut utan njuta av att ha klapparna färdiga i tid ♥.
pappas hjälm passar perfekt.
hemma på notvarpsstigen är katterna lika stora som barnen :)
I januari var planen hela tiden att Maja skulle börja föris. Vi sökte plats i augusti och fick i förra veckan veta att våra val inte hade plats innan augusti 2014 utan Maja ska gå på en tillfällig förskola som de öppnar i januari och sedan stänger sista juni. TVÅ avdelningar fulla med småkottar (1-2år) som inte får plats på de förskolor de sökt, och det gör mig så ledsen. Dels för vår egen del, att Maja ska behöva skolas in, kryta an och spendera ett halvår på ett ställe med pedagoger och barn som hon sedan behöver separeras ifrån i sommar känns så himla fel. Dels blir jag ledsen på hur läget ser ut, att kommunen inte gör någonting åt detta problem som det faktiskt är. Det är inte första gången som ett tillfällig förskola öppnas och stängs, och det tyder ju på att det behövs fler permanenta förskolor, så att alla dessa barn och föräldrar ska slippa många inskolningar och separationer. Trygghet och rutiner är ju så viktigt för barnen, och när jag nu redan innan vet att Maja inte kommer gå där efter sommaren så kommer allt kännas så, ja tillfälligt....
Pedagogerna håller på att anställas just nu, det blir alltså ett helt nytt arbetslag som inte arbetat tillsammans förut, i en uppställd (förvisso väldigt fin) barrack. Jag vet själv hur livet som förskolelärare är. Det är tufft även om man jobbar i ett sammansvetsat arbetslag, men nu kommer de alltså, samtidigt som många små barn ska skolas in på samma gång, också behöva organisera upp hela förskolans vardag, regler (skrivna och oskrivna), vem ska göra vad, och hur ska vi kunna finnas tillhand till alla dessa små barn som behöver så mycket kärlek, rutiner och trygghet.
Jag känner mig ganska orolig och inte alls så sugen på det här faktumet, men ekonomin börjar bli skral och Oskar måste börja jobba igen. Jag ska fortsätta jobba 60% vilket innebär 3 dagar på föris i veckan för Maja, men jag önskar så att hon hade kunnat få skolas in direkt på en avdelning där allt var i "ordning och reda", där både vi och Maja kunnat kryta an och veta att här ska vi vara tills hon börjar förskoleklass... Kontrollfreaket inom mig bara skriker nej nej nej, men jag hoppas och tror att det säkert kommer bli bra det här också, men jag sörjer redan de pedagoger och barn som Maja säkert kommer knyta an till som hon sedan kommer förlora för att behöva skolas in ännu en gång efter sommaren...
Himla Motala kommun, skärp till er, öppna fler permanenta förskolor, ge oss föräldrar trygghet i att vi kan lämna våra barn i säkra händer! Minska på barngrupperna, öka personaltätheten och satsa på landsbygden. Det gör mig så upprörd allt det här.
Ibland (ganska ofta) skrämmer den här jorden ihjäl mig. På det lilla planet har vi sånt som kropphets, genus, att barn växer upp för fort, mobilanvändande är lika beroendeframkallande som kokain, strålning, gifter i mat, och ja vardagliga saker som får en att tänka efter, köpa ekologiskt, kolla vad leksakerna innehåller, låta bli mobilhelveten, göra Maja så trygg i sig själv det bara går, och så vidare.
Sen kommer naturkatastroferna. Innan jag fick barn så led jag såklart med alla dessa människor som i olika situationer får sina liv totalförstörda, men sen Maja kom så finns det liksom ingen hejd i mina känslor. Jag får fysiskt ont när jag tänker på att barn som blivit ensamma, eller som har en oviss framtid på grund av att deras städer har jämnats mer marken. De är fattiga, och är helt utan trygghet. När jag sedan läser om att det fick grupper som utnyttjar barnens situation där de är hjälplösa och rädda och försöker sälja dem till sexhandel, då krossas mitt hjärta i tusen bitar. Jag läste nyss på aftonbladet att nästan 200personer har gripits i en pedofilhärva i Canada där massa massa barn blivit sexuellt utnyttjade och filmade... Bland de gripna fanns läkare, präster och lärare. JAG VILL BARA SKRIKA RAKT UT, hur kan man utnyttja det finaste som finns, dessa oskyldiga barn som bara har gott i sig. Jag blir så arg, så otroligt ledsen, så fruktansvärt berörd och frustrerad över vilka äckliga monster det finns i den här världen. I den här världen där jag fött Maja in till, det finns så mycket sjuka människor utan empati, utan känslor. De är så trasiga inuti och de gör saker mot människor och djur som inte ens går att föreställa sig. Hur ska jag någonsin kunna känna mig trygg??? Jag är livrädd...
En seg vecka går mot sitt slut och jag ser fram emot en frisk helg efter en sjukstugevecka. Förskylning och kräksjuka har varit ledorden för veckan men nu är vi fit for fight igen :). Oskar åker till jobbet imorgon och jag å Maja startar upp helgen med öppna förskolan och sen kanske lite mormormys på eftermiddagen!
En sak är säkert, den här gråa mörka blöta och deppiga novembermånaden är inte en favorit. Fy så trött och glåmig den får en att känna sig. Det är tur Maja charmtroll får varje dag att bli en skrattfest. Hon är så tokig och så glad att man inte kan annat än att köra på i hennes energitempo :). Jag ser verkligen fram emot december och julmys. Dessutom kommer världens bästa syster hem och bor en månad innan hon flyttar ner till lund för att börja studera igen. Det innebär att vi kommer åka tåg ett gäng gånger i vår, gud så kul :)
Klär ut sig på morgonkvisten.
Vadå, durkslag är väl en slags hatt?
Myst massa har vi gjort :).
Leka ute, både när det är ljust och mörkt ute.
Ormtjusaren ;).
Fördelen med att ha sjukstuga är att det är så himla mysigt att vara hela familjen. Maja har börjat bli så himla gosig, kramas och vill pussas och gosa in sig hos mig, och då börjar jag nästan gråta av fjärilar i magen. Jag älskar dig så Maja!
Jag såg på nyheterna igår när de visade bilder från Filippinerna och i ett några sekunders inslag satt barn på rad, de skakade tänderna, frös, var chockade och grät. Och tårarna började rinna nerför mina kinder. Dessa stackars stackars stackars barn som inte bara förlorat sina hem, kanske också föräldrar och syskon och hela livet har vänts upp och ner. Mitt hjärta krossas i tusen bitar av att tänka hur de måste känna. Så otroligt rädda, trötta och ledsna. Finns ingenting som är lika viktigt att att rädda barn i världen som inte har det lika bra som mitt eget barn, jag önskar så att jag hade pengar och möjlighet att göra mer, men något är bättre än inget!
Vad än alla säger, så har vi ALLIHOPA möjligheten att skänka 50kr eller mer, strunta i en glass, pizza, fika eller en veckotidning så kan ni skänka 100kr istället. Det finns inget att fundera över. GÖR DET BARA! Skriv AKUT FILIPPINERNA till 72900!!
Detta universum, jag blir inte klok på meningen med allt och varför barn ska behöva plågas och lida i misär. Dessa oskyldiga små själar som föds in till denna värld full av kaos. Det gör mig sorgsen in i själroten ♥.
Eftermiddagen spenderades i biblioteket efter en mellisfika på caféet som ligger vägg i vägg. Helt klart en av veckans höjspunkter. Maja tokgillar att plocka bland alla böcker och vill gärna läsa alla samtidigt ;). Nu när hösten kommer så gäller det att ha småsaker planerat tycker jag när regnet kanske öser ner eller mörkret gör att man inte vill vara ute. Bibblan, simhallen, öppna förskolan, lekland är några saker som vi gärna fördriver tiden inne med.
Nu tar jag helg och Oskar får jobba imorgon och sen får vi njuta av farsdag-helgen tillsammans. De här instagram-bilderna sparar jag i minnesbanken i huvudet lite extra, sötnosarna. Jag har så mycket kärlek i kroppen till Maja (såååklart), men också till Lilia (och Charlie förstås, men han är inte lika bildkär längre, tweenie ;). Och det går upp och ner med hur glada de är i varandra (oftast är det Maja som inte gillar att Lilia kommer för nära, hon är lite skygg...) men i måndags när jag var barnvakt hela fm var de hur mycket kompisar som helst, och då smälter hjärtat lite! Världens finaste gullefjun. De har en fin grund att stå på, sen får framtiden utvisa hur nära de kommer vara, men en trygghet i varandra och i varandras familjer finns ju alltid!
Jag har mått halvbra hela veckan, jobbat ändå men idag känner jag mig ganska så risig så jag håller tummarna att det inte bryter ut som himla sjukdom lagom till imorgon... Jag har varit förskonad från sjukdomar än sen jag började jobba, så jag hoppas det fortsätter så. Blir lite te, hela sverige bakar och sen sängen så är nog bacillerna borta imorgon.
Det blir en sväng till Linköping på lördag och farsdag-firande på söndag, och så ska vi försöka hinna köra löv till tippen, hurra så kul.... haha.
Kram på er. Ta hand om varandra ♥. Och kram till Sara om du läser här, jag tänker på dig massa när du kryar på dig i sjukhussängen, de där hästarna är totalt livsfarliga ibland, hur mycket man än älskar dem. Kämpa på och var positiv, allt kommer bli bra, det är jag säker på.
Så kom den där dagen på året, alla helgonadagen och vi promenerade upp till kyrkogården där Lilian ligger begraven. Oskars pappa, min svärmor och störst av allt, Majas farmor. Det gör så ont ibland att det blir svårt att andas, att sakna någon så stark som man aldrig har träffat. Att vara nyfiken, undra, ha frågor och önska och drömma så att hon fanns här, för vår skull med främst för Charlie, Lilia och Majas skull. Fina fina farmor, du hade varit så stolt över dina söner och dina barnbarn, det vet jag. Att du inte finns här betyder inte att du inte finns i tankarna. Alltid och jämt, hos oss alla. Livet är så oförutsägbart och läskigt, men också underbart och vackert. Vi lever lite extra för din skull får jag för mig ibland. Känner och tänker lite extra på allt vi får uppleva som inte du får chansen att göra.
Vi älskar dig ♥
vackra, sorgliga plats. Jag önskar jag inte hade någon anledning att gå hit ♥
Att vi inte lämnat bort Maja så många gånger är ju ingen nyhet, men igår kom mamma och pappa hit och vi gjorde oss lite fina och gick på restaurang som avslutades med en bio. Tapas, ett glas vin var, prat om dåtid, nutid och framtid och bara en stund för oss själva gjorde gott för oss ♥. Jag hittade rätt i kärlekskarusellen tillslut med världens finaste Oskar, utan trivel och undran. Bara massa kärlek, glädje, trygghet och skratt.
Mystisk promenad mot bion i dimma och ett tomt Motalatorg.
