first day of my life

För två år sen i november, var jag nygravid och sov i soffan mestadelen jag inte spenderade på jobbet eller hos Landola ♥, och lyckan över att ha bebis i magen vann över all depression. Förra november var Maja en minibebis, det ammades och mammadejtades och då kändes inte november alls jobbig, mer mystid inne för alla. I ÅR känner jag mig så fruktansvärt trött, halvdeppig, grå och vill helst bara ligga under täcket och sova. MEN med en energisk 1-åring som helst är ute hela dagarna så är det bara att rycka upp sig och ta tag i dagarna när väckarklockan ringer, och visst är det kul, men inte riktigt lika härligt att leka ute i regnrusk och blåst. Dessutom gillar inte Maja att vara ute i mörkret vilket gör att em spenderas oftast inne, många timmar för bus och trost :).

 

Fy för denna månad, kan vara den värsta på hela året. En lång transportsträcka från en vacker färgglad höst till julmånad, snö och allt mys som hör till den månaden. Det är ju ingen ide att gnälla, bara att gilla läget, men ja, jag hade gärna önskat lite mer sol, eller iallafall lite mindre gråzon.

 

Nog om det.

 

I eftermiddag när jag kommit hem från jobbet stack vi iväg till busfabriken i stan, Maja går in gratis än så det kändes som en kul, billig underhållning för lilla famijen. Maja tokgillar att springa runt där och få bestämma helt vart hon ska gå och vad hon ska göra. Hon imponerade på båda sina föräldrar och gick balansgång helt själv på en säkert 3 meter lång smal "kudde"!!! Blivande gymnast kanske?? Hon har en väldigt bra grovmotorik, det är helt klart och börjar bli rätt modig när det gäller rutchkanor och att gå i trappor. Lilla stora hjärtat, vad häftigt det är att se dig lära dig saker och bli mer och mer stark som individ. Även om vi blir tokiga på din envishet ibland så är det ju det som gör att du växer, både fysiskt och psykiskt! Du är så smart och klok, och alldeles galen :).