Det märkt att jag börjat jobba och tiden inte riktigt finns där för det här att ta sig tid för bloggen verkar trögt, fast jag så gärna vill att minnen och tankar ska finnas här för barnen att läsa sen. Jag sitter så lite jag kan med telefonen när barnen är med vilken gör att jag måste blogga på kvällen men efter nattning och fix med att återställa huset är man ganska nöjd att bara krypa ner i soffan och andas. Att ha två barn tar all min energi och på kvällen behöver jag re-boota mig själv lite. Det är ganska stor skillnad att börja jobba nu och ha två barn hemma. Jobbet i sig är ju ganska energislukande på alla möjliga sätt ocj vis, och sen ska man hem och fortsätta med i princip samma, uppfostra, leka, fixa mat och annat och tjata... Snacka om ekorrhjul, även om det förstås är skillnad med sina egna barn så är ju rollen som vuxen förebild densamma... Ja ni fattar. Just nu jobbar jag på en 3-5avd men önskar nog framöver jobba med de små barnen, där min passion verkligen finns, även om de också kräver mycket, men på ett annat sätt. Dessa små liv som vi sätter på förskolan alldeles för tidigt (enligt min åsikt) men då kan jag vara där och göra dagarna så trygga som möjligt. Vi kommer ju lämna Saga till förskolan när hon är 1,5år, och hade jag fått önska hade hon gärna fått vara 2år, men det fungerar inte i verkligheten, vi har helt enkelt inte råd att leva på en lön, och då får man vara tacksam för att förskolor finns.
Vi får se vad framtiden visar framöver, i nästa vecka ska jag ha möte med chefen om läget och hösten. I höst blir det iallafall 75% om allt funkar på jobbet och vi hoppas att Saga ska trivas på förskolan tillsammans med sin storasyster, som förstås kommer finnas där som en stor trygghet. Men dit är det långt och vi har fortfarande en hel vacker vår och sommar att njuta av livet som det är nu, vilket privilegium att vi båda kan vara hemma och njuta av våra fantastiska barn 💕.
Så mycket kärlek 💕
"Titta nu Saga när jag skriver"
Förra Helgen sov vi på notvarpsstigen, mys deluxe.
