Hela helgen har vi njutit av att umgås med min syster som kom på mysbesök från Lund. Maja älskar ju ihjäl den där mostern hon har, himla fint och det gör mig så lycklig ända in i själeroten att se deras fina band som de har tillsammans, Maja som är väldigt restriktiv med kärlek och kramar annars kastade sig nästan i hennes famn i fredags, stor lyckosnyft på den ♥️.
Oskar kom hem i torsdags em och kände sig hängig, var hemma från jobbet i fredags och låg sen hela helgen i nån slags influensa. Vi bestämde oss därför för att sova hela helgen ute hos mamma och pappa för att få ut det mesta av tiden tillsammans, och Oskar fick hålla sig på avstånd hemma.
Tar hand om sin sjukling till pappa!
Vi gjorde mest ingenting, bara umgicks, lekte, myste, lagade mat, vilade och Majan har fått 100% uppmärksamhet hela tiden vilket hon såklart sög åt sig. Jag och mormorn låg i lä när hon hade både Tina och morfarn (all-time favoriterna) att köra med hela tiden, haha.
Nästa gång vi ses så är bebis här, känns alldeles galet konstigt men ändå väldigt välkommet, jag är så redo för smärta och förlossning nu, får panik över att inte kunna sova, andas och äta ordentligt för att "någon" därinne tar upp precis varenda mm av platsen mellan brösten och snippan, gaaaah.
V.36, 30 dagar kvar ungefär 💕.
Nu ska jag försöka sova, imorgon ska vi till bvc för 2,5års-kontroll och sen fira farfarn på födelsedagen i borensberg på eftermiddagen.
Vi har ett litet dilemma här hemma. Som säkert inte alls är ovanligt men ändå ganska så jobbigt i stunder för alla parter i familjen. Eftersom jag och Maja spenderar väldigt mycket tid tillsammans (hon går bara ungefär 15timmar i veckan på förskolan nu när jag går på graviditetspenning), så vi vaknar upp tillsammans, gör morgonbestyren, jag lämnar och hämtar på förskolan, hittar på utflykter, leker hemma, tar fler konflikter och är den som "tar hand om" henne på nätterna om det skulle behövas, så är jag väl just nu den som Maja väljer i första hand.
Mamma är bäst helt enkelt, och pappa kommer i andra hand om hon verkligen inte har något val. Lite så känns det. Vi kör fortfarande varannan läggning men senaste veckorna har det inte funkat utan jag har fått gå upp då hon varit ledsen och frågat efter mig, och ingen av oss har mage att låta henne somna ledsen, när jag ändå sitter nere i soffan liksom... Men när Oskar inte ens får ta på blöja, borsta tänder, hjälpa till med saker så kan det bli lite frustrerande tillslut, han kan ju exakt lika bra som jag, såklart.
Hon slog lite huvudet på spiken idag när Oskar säger
"Jag älskar dig Maja" och hon svarar "jag älskar ost"..
haha lite på den nivån verkar det vara just nu, som vi skrattade.
Det är ju en fas som säkert går över, men nu när jag är stor, tung och trött, och allmänt jättegravid så skulle man kanske önska att det var pappa som funkade i alla lägen istället för tvärtom. Jag har en känsla av att hon känner av att någonting nytt är pågång, att jag är annorlunda och kanske rätt disträ ibland och att hon behöver knyta an extra mycket bara därför. Mitt lilla plåster ♥
Någon som känner igen sig och har några tips på ideer???
Idag har jag, Maja och mormorn varit i Linköping för besök hos Dr.Bang för att kolla Majas levaxinvärden. Allt såg jättebra ut med värdena, hon äter samma dos nu som när hon först fick sin diagnos när hon var några dagar gammal bara, stabilt. Hon växer bra, följer sina kurvor och är nu 92cm lång och drygt 13kg, långsmal som moster. Han frågade om hennes mentala utveckling och ja, jag är ju inte så orolig för det, hon är ju väldigt vetgirig, kan hela alfabetet, massa siffror, engelska ord och siffror, lägga pussel, helt enkelt är hon lättlärd och vill kunna allt direkt helst. Hon gör ju allt helst själv och på det sättet lär hon sig ju mycket, mest vårt tålamod som sätts på prov men så måste det ju få vara :). Men att den mentala biten skulle vara försenad eller mindre utvecklad pga hennes sköldkörtelproblem stämmer inte alls på henne iallafall, skönt!!!
Efter besöket åkte vi till stan, köpte pärlor på panduro och några amningslinnen på hm. Hem, lunch och sen somnade vi gott i soffan till Oskar kom hem. I em gick jag en vaggande, sakta promenad medan Oskar och Maja åkte lite pulka med farfar. Ris och fiskgryta till middag och nu är det snart läggdags för både mig och Maja tror jag, såååå trött.
"Jag kan själv", såklart efter att ha testat några gånger.. Som sagt, envisast vinner..
Hej bebis, vad gör du därinne, kan du komma ut nu?!. "När bebis kommer ut ska jag ta på den pyjamas, visst mamma?" Åh som hon kommer vilja hjälpa till, med allt antagligen, och Lill-mamman får såklart göra så mycket som bebisen tillåter, förhoppningsvis vill hon inte balta med bajsblöjorna kanske 😛. Fint när hon pratar med magen iallafall, det gör mig så himla glad och varm i hela kroppen.
Ingenting är som väntans tider, eller hur säger man.. Tiden som gick så så fort börjar sakta ner nu, men jag är redo, när än du är lilla vännen där inne!
Söndagkväll och jag ligger och lyssnar på värvet i sängen, tänkte sova men bebis har discodans i magen så har lite svårt att hitta en skön ställning att somna i.. Det märks att det börjar bli trångt därinne, svårt att ta djupa andetag, halsbränna och uppstötningar och ja allmänt hemskt tryck på magsäck och så vidare, vilket gör att illamåendet kommer tillbaka av och till, blä. Man förstår ju varför man längtar efter förlossning som höggravid för det är ju inte jättekul direkt att inte få plats i sin egen kropp. Men bebis växer, mår bra och verkar vara en vaken typ, och vaknar ofta till när majan pratar och leker i närheten, det bådar gott. Maja pratar mer och mer om den där därinne och det känns som om hon förstår, liiiite iallafall. Åh som jag längtar efter deras första möte, det ska bli så fint att se ♥️
Vi har haft en skön helg, igår åkte jag å Majsan till råssnäs medan Oskar spelade hockey på fm och sen kom mamma och pappa och hämtade oss och så spenderade vi em på Ikea, mysigt. Idag har vi sågat träd och varit på gympa, Majas favoritgrej, så söt och glad i sin gympa.
I veckan ska vi till Dr.Bang och kolla Majas levaxin-värden, mäta väga och så vidare, det brukar gå fort men Maja brukar tyckte det är hemskt ledsamt tyvärr, fast han knappt tar eller undersöker henne med än allmäntillstånd osv.. Hoppas det blir bättre ju större hon blir. Mamma ska följa med som stöd också så det blir en liten utflykt, får göra en mysig sak av det.
Nej nu ska jag försöka blunda och få en god natt sömn 😊.
Vi mötte solen en stund innan molnen, blåsten och regnet kom tillbaka...
Det känns i kropp och knopp att det är sista veckorna nu innan förlossning och kommande bebisbubbla ♥️, och eftersom jag dessutom är gravido-invalido i och med halkolyckan (en one-liner levererad av min överroliga sambo...) så är kroppen extra skör. Och fy som jag inte räcker till känner jag. Jag kan inte busa, leka och bära på Maja som jag brukar utan det blir mest lugna aktiviteter och att jagas och krypa runt på golvet och ja allt man nu annars gör som spexig mamma, det får vänta till Oskar kommer hem. Tack och lov är han verkligen världens bästa och tar stort ansvar för vår lilla dam nu när jag inte orkar/kan. Men mammahjärtat gör ju ont när jag inte kan vara som jag brukar mot Maja, men hon verkar gilla mig rätt så mycket än, och är duktig på att acceptera läget.. Bara det dåliga samvetet som äter upp mig en aning, att inte ha energi och en kropp som pallar det mesta. Men jag får ta igen det efter bebis kommit och vi har landat i det nya livet.
Jag undrar så över hur de första veckorna kommer vara, hur Maja kommer hantera den nya familjemedlemmen och att jag (förhoppningsvis) kommer amma och all tid som det tar. Jag tror ju att hon kommer vara väldigt omtänksam och snäll och glad över bebisen men man vet ju inte alls.
i lördags morse innan vi ens ätit frukost fick vi ännu en familjemedlem för ett dygn. Fredrik och Marthina skulle iväg till Stockholm och vi fick äran att låna Lilia över natten. Så himla mysigt, men såklart intensivt av och till eftersom Maja främst har lite svårt med det här att dela med sig och göra saker tillsammans utan att behöva ha exakt samma saker, men jag tycker det har gått förvånansvärt bra ändå, man är ju överflödig mycket av tiden eftersom de leker tillsammans, ensamma liksom :). Igår efter lunch var det tårar och argt så jag la mig med Lilia i soffan och Oskar tog Maja på en vagnpromenad och båda sov efter bara några minuter, tufft att leka och vara tillsammans hela tiden, men så fint att se hur trygga de är med varandra ♥. Vi avslutade barnvakningen med gympa innan Lilia blev hämtat där....
Innan halkdramat.
... Dock så låg jag i sängläge efter en klantig halkning på vägen hem från pulkabacken igår fm. Det var jättehalt på trottoaren och jag hade båda vagnarna medan Oskar drog tjejerna på snowracern, och även om jag gick jätteförsiktigt så halkade jag till och drog antagligen till bäcken och nån muskel eller ligament eller nåt för sen kunde jag inte ta mig framåt. Oskar fick lämna oss och springa hem och hämta bilen, jag fick sätta mig ner på marken för att inte svimma av smärtan medan Maja och Lilia nog tyckte hela situationen var lite konstig och läskig. Hem kom vi iallafall, och sen låg jag i soffan nästan hela dagen/kvällen, och pappa kom med ett par kryckor som jag ska använda några dagar och förhoppningsvis känns det bättre snart. Idag är jag väldigt omobil och har ont, så Oskar är hemma med Maja som varit hos läkaren och tagit blodprov, och jag bara vilar och vilar, håller tummarna att det försvinner fort. Ut tar jag mig inte utan broddar framöver iallafall, fy tusan så ont och otäckt det var, bara tur att jag inte ramlade och slog i magen ♥.
Lite glass och fotbad för att göra dagen lite roligare efter dumma blodprov.
Nu är resten av familjen och handlar och jag ska fortsätta göra ingenting och hålla tummarna att det onda snart försvinner.
Magen är stor, jag är otymplig och osmidig, flåsig, har foglossning och ont, jag är trött eftersom jag har svårt att somna pågrund av galet rastlösa benen och allmänt ja stor och inte precis som "vanligt" i kroppen men jag lovande mig själv att njuta lite mer av den här graviditeten än vad jag gjorde med Maja för att man längtade så mycket efter bebisen förra gången, det gör jag ju nu med, men försöker vara i stunden mer också. Det är ju ändå någonting så fint och magiskt och häftigt att vara här och nu och inse vad kroppen gör. Tänk att min kropp producerar ett barn som vi kommer älska okontrollerbart och fullständigt ohämmat, precis som vi gör med Maja men det är så svårt att ta till sig att hjärtat räcker till, och att det finns plats för att älska. Det går ju inte att föreställa sig hur framtiden kommer se ut, det gäller ju verkligen att ta en dag i taget och bara vara, njuta av dagdrömmarna om hur livet som tvåbarns-familj kommer bli, men också ta tillvara på sista månaderna där Maja är ensambarn och ge henne all den uppmärksamhet och tid som hon förtjänar och vill ha, för sen antar jag att det kommer förändras en del, på gott och ont, men hon får ju ett syskon vilket är det finaste någon kan få 💕.
Drygt 50dagar kvar, låter väldigt lite, kan det stämma 😊.
Vårt nyår spenderades hemma hos Madde och Karl som är vänner till Fredrik och Marthina och vi blev medbjudna dit, och det var så kul och mysigt och alldeles jättetrevligt. Vi var 7vuxna och 7barn i olika åldrar och alla lekte så himla bra och kvällen flöt på utan några fadäser eller tårar, hurra för det, man vet ju aldrig :). Maten var smarrig deluxe och umgänget kalas så när vi åkte hemåt vid 1 på natten (då var tokMaja fortfarande vaken) kändes det som ett väldigt fint sätt att starta nya året 👍💕.
Marthina knäppte två så fina kort på Maja och Lilia under kvällen, man får bortse lite från Noels pistol i Majas hand, men visst ser de lite badass ut, som ett kort från förr liksom. Jag som minuten innan sagt att Maja aldrig visat intresse för vapen eller "skjutlekar" fick snabbt knipa igen munnen när hon kom gåendes med denna glad i hågen.. Tur man kan låna av kompisar för i vårt hus kommer minsann inga såna läskigheter in 😛.
(Hon fick såklart höra direkt att man aldrig riktar pistolen mot någon, men det förstår ni nog, Lilia som har en äldre storebror la inte så stor vikt vid Majas hot). Bäst att vara tydlig i denna hårda bloggvärld, man vet aldrig vad det är för mammamonster som läser och dömer 😛.
Ja nu börjar vårt jullov lida mot sitt slut, som många andras. Så härligt det har varit, att få vakna tillsammans, gå i pyjamas länge, äta sen frukost, mysa i soffan, leka med alla nya julklappar, umgås med vänner och familj, åka pulka, Maja har fått åka skridskor, leka och busa ute i snö iallafall några dagar, och ja helt enkelt bara varit, tagit dagarna som de kommit utan så mycket planerade och måsten. Helt underbart. Det har varit så skönt att vara hela familjen och kunna ta mig tid att vila och "inte orka" vissa dagar, för hur lugnt och skönt det än varit så blir kroppen tyngre och tröttare och ja, orken tar fort slut och en stunds vila behövs.
pulkalek med kompisen Esther
laddar inför premiären på skridskor
Som var dödskul :)
kusinmys
vackert i fålehagen
Imorgon ska vi njuta sista lediga helgdagen tillsammans, sen har vi "ledig" onsdag jag och Maja innan det är dags för förskola på torsdag en stund, då ska vi få träffa nya "fröken", det ska bli spännande. Men först ska vi på barnmorskebesök på morgonen då och Majan får hänga på. Bebis tar mer och mer plats och bökar runt mycket, mysigt men aj ibland, och lite halvt obehagligt, men så skönt att känna ordentligt och veta att allt är bra i magen ♥️.
En fin stund i soffan att minnas, dessa stunder när Maja vill pussas, kramas och gosa utan att man frågar henne om det ger ju tårar i ögonen och ja, det är bara så himla tokmysigt!
