min mamma.
Vi har ett litet dilemma här hemma. Som säkert inte alls är ovanligt men ändå ganska så jobbigt i stunder för alla parter i familjen. Eftersom jag och Maja spenderar väldigt mycket tid tillsammans (hon går bara ungefär 15timmar i veckan på förskolan nu när jag går på graviditetspenning), så vi vaknar upp tillsammans, gör morgonbestyren, jag lämnar och hämtar på förskolan, hittar på utflykter, leker hemma, tar fler konflikter och är den som "tar hand om" henne på nätterna om det skulle behövas, så är jag väl just nu den som Maja väljer i första hand.
Mamma är bäst helt enkelt, och pappa kommer i andra hand om hon verkligen inte har något val. Lite så känns det. Vi kör fortfarande varannan läggning men senaste veckorna har det inte funkat utan jag har fått gå upp då hon varit ledsen och frågat efter mig, och ingen av oss har mage att låta henne somna ledsen, när jag ändå sitter nere i soffan liksom... Men när Oskar inte ens får ta på blöja, borsta tänder, hjälpa till med saker så kan det bli lite frustrerande tillslut, han kan ju exakt lika bra som jag, såklart.
Hon slog lite huvudet på spiken idag när Oskar säger
"Jag älskar dig Maja" och hon svarar "jag älskar ost"..
haha lite på den nivån verkar det vara just nu, som vi skrattade.
Det är ju en fas som säkert går över, men nu när jag är stor, tung och trött, och allmänt jättegravid så skulle man kanske önska att det var pappa som funkade i alla lägen istället för tvärtom. Jag har en känsla av att hon känner av att någonting nytt är pågång, att jag är annorlunda och kanske rätt disträ ibland och att hon behöver knyta an extra mycket bara därför. Mitt lilla plåster ♥
Någon som känner igen sig och har några tips på ideer???
Älskar älskar älskar!!
