Magen är stor, jag är otymplig och osmidig, flåsig, har foglossning och ont, jag är trött eftersom jag har svårt att somna pågrund av galet rastlösa benen och allmänt ja stor och inte precis som "vanligt" i kroppen men jag lovande mig själv att njuta lite mer av den här graviditeten än vad jag gjorde med Maja för att man längtade så mycket efter bebisen förra gången, det gör jag ju nu med, men försöker vara i stunden mer också. Det är ju ändå någonting så fint och magiskt och häftigt att vara här och nu och inse vad kroppen gör. Tänk att min kropp producerar ett barn som vi kommer älska okontrollerbart och fullständigt ohämmat, precis som vi gör med Maja men det är så svårt att ta till sig att hjärtat räcker till, och att det finns plats för att älska. Det går ju inte att föreställa sig hur framtiden kommer se ut, det gäller ju verkligen att ta en dag i taget och bara vara, njuta av dagdrömmarna om hur livet som tvåbarns-familj kommer bli, men också ta tillvara på sista månaderna där Maja är ensambarn och ge henne all den uppmärksamhet och tid som hon förtjänar och vill ha, för sen antar jag att det kommer förändras en del, på gott och ont, men hon får ju ett syskon vilket är det finaste någon kan få 💕.
Drygt 50dagar kvar, låter väldigt lite, kan det stämma 😊.
