Det känns i kropp och knopp att det är sista veckorna nu innan förlossning och kommande bebisbubbla ♥️, och eftersom jag dessutom är gravido-invalido i och med halkolyckan (en one-liner levererad av min överroliga sambo...) så är kroppen extra skör. Och fy som jag inte räcker till känner jag. Jag kan inte busa, leka och bära på Maja som jag brukar utan det blir mest lugna aktiviteter och att jagas och krypa runt på golvet och ja allt man nu annars gör som spexig mamma, det får vänta till Oskar kommer hem. Tack och lov är han verkligen världens bästa och tar stort ansvar för vår lilla dam nu när jag inte orkar/kan. Men mammahjärtat gör ju ont när jag inte kan vara som jag brukar mot Maja, men hon verkar gilla mig rätt så mycket än, och är duktig på att acceptera läget.. Bara det dåliga samvetet som äter upp mig en aning, att inte ha energi och en kropp som pallar det mesta. Men jag får ta igen det efter bebis kommit och vi har landat i det nya livet.
Jag undrar så över hur de första veckorna kommer vara, hur Maja kommer hantera den nya familjemedlemmen och att jag (förhoppningsvis) kommer amma och all tid som det tar. Jag tror ju att hon kommer vara väldigt omtänksam och snäll och glad över bebisen men man vet ju inte alls.
