att sakna.
Så kom den där dagen på året, alla helgonadagen och vi promenerade upp till kyrkogården där Lilian ligger begraven. Oskars pappa, min svärmor och störst av allt, Majas farmor. Det gör så ont ibland att det blir svårt att andas, att sakna någon så stark som man aldrig har träffat. Att vara nyfiken, undra, ha frågor och önska och drömma så att hon fanns här, för vår skull med främst för Charlie, Lilia och Majas skull. Fina fina farmor, du hade varit så stolt över dina söner och dina barnbarn, det vet jag. Att du inte finns här betyder inte att du inte finns i tankarna. Alltid och jämt, hos oss alla. Livet är så oförutsägbart och läskigt, men också underbart och vackert. Vi lever lite extra för din skull får jag för mig ibland. Känner och tänker lite extra på allt vi får uppleva som inte du får chansen att göra.
Vi älskar dig ♥
vackra, sorgliga plats. Jag önskar jag inte hade någon anledning att gå hit ♥
