livrädd.
Ibland (ganska ofta) skrämmer den här jorden ihjäl mig. På det lilla planet har vi sånt som kropphets, genus, att barn växer upp för fort, mobilanvändande är lika beroendeframkallande som kokain, strålning, gifter i mat, och ja vardagliga saker som får en att tänka efter, köpa ekologiskt, kolla vad leksakerna innehåller, låta bli mobilhelveten, göra Maja så trygg i sig själv det bara går, och så vidare.
Sen kommer naturkatastroferna. Innan jag fick barn så led jag såklart med alla dessa människor som i olika situationer får sina liv totalförstörda, men sen Maja kom så finns det liksom ingen hejd i mina känslor. Jag får fysiskt ont när jag tänker på att barn som blivit ensamma, eller som har en oviss framtid på grund av att deras städer har jämnats mer marken. De är fattiga, och är helt utan trygghet. När jag sedan läser om att det fick grupper som utnyttjar barnens situation där de är hjälplösa och rädda och försöker sälja dem till sexhandel, då krossas mitt hjärta i tusen bitar. Jag läste nyss på aftonbladet att nästan 200personer har gripits i en pedofilhärva i Canada där massa massa barn blivit sexuellt utnyttjade och filmade... Bland de gripna fanns läkare, präster och lärare. JAG VILL BARA SKRIKA RAKT UT, hur kan man utnyttja det finaste som finns, dessa oskyldiga barn som bara har gott i sig. Jag blir så arg, så otroligt ledsen, så fruktansvärt berörd och frustrerad över vilka äckliga monster det finns i den här världen. I den här världen där jag fött Maja in till, det finns så mycket sjuka människor utan empati, utan känslor. De är så trasiga inuti och de gör saker mot människor och djur som inte ens går att föreställa sig. Hur ska jag någonsin kunna känna mig trygg??? Jag är livrädd...
