Ruggigt.
Sitter under filten i soffan medan regnet öser ner utanför, Saga sover i vagnen och Maja har jag lämnat på förskolan. Alltid lika märkligt att ha "egentid" när jag egentligen skulle kunna ha henne hemma. Men det är nyttigt och kul för henne en stund, några timmar i veckan och jag hinner sakna och längta tills vi får kramas igen. Min lilla mammagris, som behöver så mycket kärlek, närhet och trygghet från oss. Bli förberedd på vad som ska hända och alltid ha valet att vara nära oss istället för att leka med kompisar eller liknande. Hon studerar och iakttar länge innan hon vill/kan delta. När vi träffar andra tar det ungefär en halvtimme/timme innan hon släpper taget om mig och kan gå iväg och utforska, men måste komma tillbaka och "tanka" med jämna mellanrum. Man får verkligen jobba ständigt för att få henne att känna sig trygg och våga ge sig iväg, för hon är ju väldigt nyfiken, vetgirig och busig när hon väl tar för sig. På utvecklingssamtalet förra veckan pratade vi om Majas integritet, och jag brukar ofta benämna henne som blyg, men som hennes pedagog sa, "jag tror inte hon är så blyg, utan har en väldigt stark integritet" och det stämmer nog. Hon bestämmer sina egna regler, hur hon vill bli talad med, om hon ska prata, på vilket sätt det ska lekas (som många nästan 3åringar såklart gör), och det handlar nog mer om att ha makt över sig själv och kanske inte så mycket om blyghet, det kändes rätt när hon sa så.
Hon är unik och speciell och man får verkligen jobba som förälder för att ge henne bästa förutsättningarna, och jag kan känna ibland att jag är glad att jag har en utbildning inom barnområdet, för annars hade jag nog känt mig vilse ibland.. Det gör jag såklart ändå, men jag har ändå viss kunskap om hur jag ska gå tillväga. Dessutom har jag lyssnat sönder "knattetimmen" och "pampers barnvagnspromenader" där barnpsykologer ger svar på vardagsproblem man har med sina barn, och jag har lärt mig så mycket därifrån.
Jag har funderat mycket kring det här att exponera henne och Saga på bloggen och instagram. Jag tror och hoppas de kommer tycka om att läsa om sig själva som bebisar om några år, jag lägger aldrig ut nakenbilder eller opassande bilder på dem som de kan skämmas för senare, jag skriver "lagom" privat men om saker, stunder och utveckling som kan vara kul att minnas och gå tillbaka till senare, för man glömmer så väldigt fort. Jag har få läsare, och de flesta vet jag om som läser bloggen och min instagram är låst vilket känns tryggt. Jag tycker om det här sättet att dokumentera deras utveckling, jag kan gå tillbaka och läsa om hur Maja var i Sagas ålder och det är verkligen så mysigt och jag tror inte de kommer ta illa vid sig när de blir medvetna om bloggen utan istället kommer tacka mig för att jag dokumenterat deras liv så fint... Men vem vet, kanske blir det ett samtal de får ta med sig psykolog om 20år när de måste söka hjälp för att de känt sig kränkta hela livet :) haha. Jag kan bara utgå ifrån mig själv och jag hade älskat om min mamma skrivit såhär om mig och mina syskon när jag var liten.
ett liten sidospår jag tänkt på...den som lever får se :)
Nu en kopp kaffe och sen snack med min härliga glada bebis som ser livet som en fest ♥
Jag avgudar de här två underbara individer, så tacksam 💛
