Här kommer ett gnälligt inlägg som jag önskar jag slapp skriva. Denna graviditet är tuff, och det är många månader kvar, jag hoppas så att några veckor kommer kännas sådär rosenskimrande som det gjorde med Maja. Först mådde jag tokilla hela sommaren, och illamåendet har fortfarande inte helt gått över, vissa dagar kan jag gå utan medicin, andra inte, men jag spyr iallafall inte längre. Sen har jag fått foglossning som gör att jag har väldigt ont i ryggen/rumpan många av dagarna, och efter jobbdagarna känns det riktigt jobbigt ibland. Senaste av krämporna är någon slags nervkramp över hela magen som kommer oanonnserat och gör mig helt orörlig av smärta. Antagligen kommer nerver i kläm nu när magmusklerna delas på sig men fy så läskigt det känns och så galet ont det gör, men bebisen mår bra och inget av dessa krämpor gör hen illa, vilket är det absolut viktigaste... Sen är det denna trötthet.. Jag sover oftast från halv22-halv8 på morgonen men är ändå så galet trött hela dagarna, och efter 20 på kvällen vill jag bara slockna i soffan.
Snacka om att alla graviditeter är olika, jag som trodde allt skulle vara så härligt och kul efter v.20 som förra gången, men chi fick jag. Lycklig och tacksam är jag över livet som sparkar och gör sig påmind mer för varje dag, men visst längtar man framåt i tiden mer bara för att möjligheten att få må lite bättre finns då ♥️.
