Mobilföräldrar
Ett big nono, tycker jag, alla tycker och gör olika, är att kolla mobilen när man är på lekplatser och liknande. Idag gick vi till en lekpark nära bibblan efter vi lånat böcker och suck alltså, varenda mamma (var bara mammor där) stod eller satt på nån bänk med mobilen i handen. Barnen lekte själva, försökte få uppmärksamhet, en liten tjej i Majas ålder ramlade rakt ner med ansiktet först i sanden för att mamman inte hade tid att hjälpa henne ner från en ställning. Hon kollade väl senaste instagrambilderna... Mamman som gungade sin knappt 1års dotter och puttade vid rumpan så hon kunde kolla Facebook eller nåt samtidigt... Vad hände med att uppleva saker tillsammans, prata med sitt barn om hur det känns att gunga högt eller hur fort man kan åka i rutschkanan, det är ju så viktigt för både självkänslan och talet.. Jag älskar inte heller varje minut jag måste sitta och äta sandspagetti, men jag gör det, samtalar och får så mycket tillbaka, ibland meningar som man kommer minnas alltid!
Maja "lagade mat" i tågvagnen, och jag studerade dessa föräldrar och blir så ledsen, att de inte ser barnens försök att bli uppmärksammade... Sjävklart ska barn lära sig leka själva också, men det betyder ju inte att man kan ta sig rätten att försjunka ner i sin telefon och glömma omgivningen.
Jag tog faktiskt upp telefonen för att ta några kort till bloggen, men fick skäll direkt, "inte klick mamma"... Så det var bara att stoppa ner den i väskan och äta vidare på min sandmåltid, mysigt hade vi iallafall!
INTE klick mamma!
Nu är jag besviken på dig mor... Haha.
