Dags att berätta en hemlis
Det här är ju den stora anledning till varför bloggen legat på is i princip hela sommaren. Jag har mått, och mår fortfarande så fruktansvärt illa och hela sommaren har varit en kamp mot spyor och total förlamning av trötthet. Trots medicin har dagarna spenderats mestadels i sängen, eller sittandes i solstolen på stranden, alltid mat nära tillhands och en toalett/skog i närheten. Jösses så trist denna sommar varit, mest för Oskar som fått ta en stort ansvar för Maja, hem och mat, och en sambo som inte orkar eller kan göra någonting, trots att sommaren varit som vackrast där utanför sovrummets fönster. Jag har varit totalt apatisk ibland och livet har känts så tufft att jag glömt bort anledningen till illamåendet. Kanske är det därför som jag inte förän nu, när jag börjar se ljuset i tunneln då veckorna faktisk rullar på, som jag kan glädjas åt den där filuren som växer i magen.
Jag är just nu sjukskriven från jobbet, och det känns väldigt deppigt, jag behöver komma in i rutiner och känna livslust igen, och känns mig värdefull som medmänniska. Just nu är jag en halvkass version av mig själv, och det enda energin går åt till är att försöka vara en så bra mamma det går åt Maja. Hon har fått vara på dagis några timmar några dagar i veckan för att komma in i rutiner igen, och jag har kunnat vila och sova, och äta. Äter jag inte varannan timme så kickar illamåendet till direkt, och jag är så trött på att äta, och försöka orka äta något annat än fil och mackor :).
Det är så skönt att få ut detta, att kunna blogga på som vanligt framöver utan att behöva tänka på att hålla detta hemligt. Att kunna skriva av sig om allt vad den här resan kommer ha att erbjuda, åh så fantastiskt :). Nästa fredag är det ultraljud, kub-testet som vi i Östergötland erbjuds att göra, och jag vill inte tacka ner till möjligheten att få se miraklet därinne. Jag har faktiskt sett bebisen en gång redan, när sjukskrivningen ordnades. Så så fin och hjärtat slog för fulla muggar. Magiskt är det, att skapa liv.
En söt liten kula har jag hunnit skaffa mig, och på måndag går vi in i v.13. Saker och ting händer fortare denna gång, det är en sak som är säker.
