2 år.
Maja fyller 2 år imorgon. Hon känns så självklar och som hon alltid funnits hos oss, men ändå känns det helt surrealistiskt att det redan gått 2 år sen den där dagen 2012, som vi längtade ihjäl oss efter. 11 dagar efter utsatt datum bestämde hon sig tillslut för att komma, och sen den dagen är ju ingenting sig likt. Den där kärleken som alla pratar om, som man inte kan förstå förän man fått ett barn, den knockar en totalt och förälskelsen blir bara starkare för varje dag som går. Nu 730 dagar senare så är jag så hopplöst tokkär i vår galna unge så ibland vet man varken ut eller in. Alla saker man trodde skulle bli så enkla, att säga nej, och vara konsekvent, ja de blir mer komplicerade ju längre tiden går, och ju smartare Maja blir, hon börjar verkligen lära sig knepen för att komma undan eller att få som hon vill. Jag tänkte försöka beskriva det här yrvädret, och hur hon är just nu, för att kunna gå tillbaka och minnas sen, för även om alla åldrar och månader har sin tjusning så är det nog nu som jag njuter mest (och sliter mitt hår mest) av att vara mamma, just för man får så mycket tillbaka, man leker mer tillsammans och upptäcker saker genom språket som jag aldrig trodde jag skulle tycka var så roligt.
Hon är ju väldigt glad, och busig, men har en allvarlig fasad mot andra till en början. Det är nästan bara hos våra familjen som hon är helt "sig själv" från början, annars är hon lite blyg och vill gärna förtydliga "här är mamma/pappa" till alla som försöker prata med henne. Hon är lite tillbakadragen till en början när vi är hos vänner, men börjar oftast slappna av efter en stund, och är då "som vanligt". Hon hälsar glatt på människor i affären och på stan och skriker hej då när vi går. Hon är väldigt artig, och säger oftast "tack så mycket" utan att vi behöver påminna henne, och ber snällt när hon vill ha någonting. Jag blir förundrad ibland över hur det kommer sig att det kommer så naturligt för henne, men både jag och Oskar är väldigt noga med att tacka och så vidare så jag antar att hon bara härmar oss. Fint är det iallafall, och det gör mig väldigt stolt. Hon har under sommaren blivit en hejare på att leka själv, och kan fixa med sitt kök och sina dockor länge innan hon vill att man ska vara med. En milstolpe som vi väntat på. Nu kan man säga åt henne att vi måste laga mat/städa/göra nåt annat och det accepterar hon och börjar leka med någonting utan gnäll (oftast såklart).
Hon har kommit på den fina grejen med att kunna säga "måste bara göra det här först" när man ber henne städa, äta upp eller typ borsta tänderna. Då ska hon bara göra "det och det och det" innan, och även om det är galet gulligt så är det tokirriterande när hon ska börja argumentera kring saker som hon "måste göra" innan vi kan ge oss iväg eller gå in, eller gå och lägga oss. Hon kan bli en framtida politiker om hon fortsätter på den här banan. Hon är fantastiskt med sitt språk. Gör sig nästan alltid försådd, och påpekar när vi fattat fel, och försöker säga om så att vi förstår. Hon pratar i långa meningar och även om orden ibland hamnar i fel ordning så gör hon ett helhetsintryck som väldigt "stor" i språket. Nu har hon börjat lära sig hela sånger som hon ska gå runt och sjunga. Hon kan "blinka lilla stjärna, imse vimse spindel, upp-och ner-visan, pippi, björnen sover, baka baka liten kaka och ett gäng andra visor som vi har på en cd i bilen. Hon räknar 1-10 ibland men det blir oftast lite snurrigt, men ger man genne tid så räknar hon ordentligt. Hon är som en svamp just nu märker man, lär sig saker och ord fort och härmar för att vilja lära sig. Hon lyssnar på långa sagor och sitter gärna och bläddrar själv i tidningar och böcker, och "läser". Ibland kommer hon ihåg texten och försöker återberätta och ibland hittar hon på eget, totalt ursött :).
Hon får inte så ofta raseriutbrott längre, utan det går oftast att gå runt "problemet" med hjälp av mutor av olika slag, men ibland är hon oresonlig, men oftast kommer hon och vill kramas och tröstat efter en stund när hon förstått att det inte hjälper att bli arg. Hon är väldigt mysig, mest mot mig, vill gärna kramas, pussas och gosa, ibland kan hon bli helt tokig och nästan gosa sönder mig, och då blir man ju helt tårögd av lycka. Hon sover hela nätter nästan jämt, oftast en stund i sin säng och resten av natten mellan oss, och det trivs vi alla med.
Hon är verkligen helt magisk och underbar, såklart, och det bästa jag vet. Det finaste i världen och allt vi någonsin önskat. Att få dela dagarna tillsammans och upptäcka världen stort och smått gör livet komplett ♥
här sitter jag, smaskar russin och läser tidningen, älskar't.
hurra för livet!
chillar igenom sommaren.
busy living the life.
bus i blick.
