hemma utan barn.
Nu har vi vinkat hej då på gården och Maja gav mig puss och kram innan hon satte sig jämte Marie och började leka i sanden. Fina fina unge, sån ångest det ger mig att lämna dig. Jag önskar så att livet såg lite annorlunda ut, att du kunde få vara hemma mer, men verkligheten ser annorlunda ut och pengar behövs för att överleva och kunna leva ett okej liv, och då måste man ju jobba.
Dessa himla förskolor, så stora, så mycket barn, så lite personal. Jag önskar att allt var annorlunda. Att barnen slapp fösas omkring som mjölkkor under dagarna, gör si, gör så, gå hit, gå dit, ät, tvätta dig, sova, lek. En institution som skulle kunna se så så mycket annorlunda ut. Men med rätt pedagoger så går det faktiskt att ha okej dagar även på förskolan, det vet ju jag som jobbar i det, men det är ju inte bra nog, och jag hoppas att någonting händer under min förskolelärarkarriär, att man tar forskarnas och psykologernas oro och teorier om barns ökade kortisolhalter och hur stressen påverkar den i framtiden på allvar snart. Vi får hålla tummarna, och strida för våra barn, de är ju framtiden ♥.
Igår i solskenet.
