first day of my life

Det känns ju lite konstigt ändå, att MIN klocka måste ringa imorgon och jag måste gå upp, ta på och fixa mig, äta frukost och sen bege mig till Fornåsa, jobbet, kollegor och barn. Och åka iväg ifrån Maja. Snyft. På riktigt. Idag har separationsångesten slagit till och det blir ju inte bättre av att jag åker 8 och kommer hem 18 på första dagen och allt. Lilla fisen, du har mitt hjärta i en liten ask, jag är så fullkomligt beroende av dig.

 

Men det känns sådär bra pirrigt också i magen, att få komma tillbaka till "verkligheten", och till jobbet som jag älskar så. Jag hoppas att jag kommer njuta av barnen på jobbet på samma sätt som innan jag hade barn. Men hur går det att låta bli, fantastiska ungar, med så mycket ideer, tankar, busigheter och nyfikenhet. Det ska bli ett nöja att få ta hand om er om dagarna. Och få skratta åt tokigheter och lära er saker. Fint är det, mitt jobb. Ett rent nöje, oftast :)

Så hjärtat är delat, så som det ska vara förstås, och jag vet att Maja och Oskar kommer ha det alldeles underbart på dagarna när jag inte är hemma. Det är ju deras tur att skapa ett sånt där speciellt band som man inte riktigt kan komma emellan, sådär mysigt hemligt. Det gäller bara att njuta, av livets nya fas.