Lilla Maja
Vi hämtade upp min (och Majas såklart) stöttepelare mormor och begav oss mot Barnmottagningen i Linköping efter frukost imorse. Trodde att Maja skulle somna i bilen en stund, men icke så när vi blev uppkallade i väntrummet hade hon helt enkelt missat sin fm-lur.. Vi fick väga och mäta och Maja blev lite ledsen som alltid när allt är lite nytt och saker går för fort fram. Följer kurvan perfekt!
Sen träffade vi hjärtläkaren som med hjälp av den underbart fantastiska sjuksköterskan Caroline ♥ som sjöng, pratade lugnt, underhöll på en massa sätt fick Maja att slappna av litegrann i min famn så läkaren kunde få fina bilder på hjärtat med ultraljud. Jag tror de höll på nästan en halvtimme och Maja var sååå duktig och lät henne hålla på, trots att det var läskigt och oroligt. Vi fick fina besked. Det ena hålet i hjärtat hade växt igen helt, och det andra är så pyttelitet, men vi ska tillbaka om ett år, och har det inte växt igen då så tar man ställning till det då. Men läkaren var så underbar och avslutade besöket med att säga "så Maja iväg och lev livet nu, busa, skratta, ät och njut" och det fick mig att bli varm i hjärtat. Nu ska vi fortsätta LEVA, i allra högsta grad!
Både jag och mamma drog en suck av lättnad efter (även om vi inte sa något så vet man ju hur mycket oro som ligger och gror innan besöket, vi är så lika så det är otäckt ibland) och började prata som vanligt igen ;) Insåg vikten av vilka personer som finns runt Maja när såna här saker ska ske (lugna, glada, trygga), och vi är så tacksamma över de fantastiska personer som jobbar på barnmottagningen, som finns där för barnens skull.
Lilla starka modiga Maja, tänk vad mycket du redan fått uppleva i ditt liv som jag önskar du sluppit. Men vi är tacksamma över dessa "småfel" som du har i kroppen, för alla har inte lika mycket tur. Du är ju unik, och alldeles speciell på grund av dina brister. Det gör ju dig till den du är!
min hjälte ♥
