first day of my life

Innan ni läser detta blabbel som står nedan, tänk på att det bara är mina tankar och funderingar, och alla tycker vi olika och vi är lika bra för det, och våra barn växer upp lika fint oavsett. Genus, tjejer och kill-diskussioner är alltid känsligt så det är lika bra att skriva så ingen blir arg eller upprörd ;).

 

När Maja kom, och jag insåg att vi fått en tjej och inte en kille som vi hela tiden trott så blev jag lite rädd. Rädd för tanken på att Maja ska behöva växa upp i den värld som är just nu, främst för tjejer och den kropphets som existerar överallt skrämmer mig mer än någonting annat. Allt man ser i tv, tidningar och på bloggar osv speglar en värld där tjejer får otroligt mycket uppmärksamhet baserat på sitt utseende, vikt och klädstil. Killar får uppmärksamhet för prestationer. Thats it.

 

Det måste ju ligga någonting bakom det. En uppfostran där tjejer lär sig att bara man är söt så får man många leenden, medan killar får vara busiga och bråkiga och får skratt tillbaka. Jag kommer försöka så mycket jag bara kan att lära Maja att det är inte hennes kläder, hennes fina hår eller söta skor som är det viktiga, utan vad hon gör, hur hon är som person. Och att hon har roligt. Redan nu försöker jag klä henne bekvämt för lek och bus. Klänningar, strumpbyxor, kjolar och blusar är sött, herregud, tro inget annat, men så fruktansvärt osmidigt för henne att upptäcka världen i. Jag försöker blanda alla färger och former som finns i kläder, sött, tufft, fult, omatchat, ja ni fattar, mångfald oavsett färg, form eller utseende. Bryr mig inte om tjej-eller killavdelning och kräks på den uppdelningen överhuvudtaget (ett helt annat blogginlägg, tillsammans med mitt hat för Hello Kitty-kläder).

 

Det här är ju ingenting som hon bryr sig om just nu, vad hon har för kläder på sig, men jag märker ju hur omvärlden reagerar väldigt olika beroende på vad jag klär henne i. Eftersom jag läst en del om genus nu så uppmärksammar jag också hur andra människor ser på Maja. Har hon rosa på sig, en söt kofta, och ser allmänt "flickig" ut, ja då pratar folk med henne i mjuk, lugn ton och utbrister "gud så söt hon är". När hon har blått, grått, grönt osv på sig, vet ni, då reagerar inte folk alls oftast. Eller så säger de "titta vilken lite tuffing".. Utseende eller prestation. Tjej, kille. Söt, tuff.

 

Hon ska få möjligheten att testa det mesta, leksaker, klädsorter, sporter och så vidare, utan att saker ska väljas beroende på att hon är tjej. Jag kommer köpa både en massa bilar, byggsatser, lego och bilmattor, och kanske lite färre barbies, för många tjejleksaker trycker på samma sak, utseende, kläder, omhändertagande medan pojkleksakerna trycker på nyfikenhet, utforskande och fantasi.

 

Vi har medvetet valt en vit färg till hennes blivande rum, för att sedan sätta upp tavlor, bilder, klistertapeter för att göra det så lekfullt som möjligt med mycket kuddar, tyger och mattor i de färger hon gillar. Jag älskar rosa, och hade nog gärna gjort ett ordentligt rosa "flickrum" men, NEJ, Maja kanske inte alls gillar rosa, prinsessfluff och hästar. Bara för att hon är tjej ska man inte förutsätta att hon vill klä sig i prinsessklänningar.. Kanske vill hon vara Spindelmannen? Åh gud jag hoppas hon vill vara spindelmannen, och rädda små myror över vägen istället för att stå och vänta på en prins i något slott någonstans...

 

En himla massa svammel, jag kan hålla på länge till men då är det ingen som orkar läsa. Summa kardemumma. Låt barnet bli en identitet utifrån personlighet och identitet, inte beroende på kön.