first day of my life

Ja semester är ju härligt. Minsann. Idag har vi målat hyllor, klippt häcken, lekt i Borenhult och tittat på båtarna, ätit pizzamiddag med finaste vännerna i varamon ikväll innan läggdags.

 

Men det jag minns mest idag är att vi lyssnat på Kristian Gidlunds sommarprat i P1 medan Maja sov middag. Vi är ju nästan lika gamla han och jag, men skillnaden är att den vidriga cancern kommer att ta hans liv, snart och jag får fortsätta mitt liv. Hans beskrivningar av livet är så vackra, och smärtsamt ärliga och han låter så lugn.. Jag förstår inte hur han kan låta så lugn, och hjärtat går sönder en bit när han pratar till de barn han aldrig kommer att få. Tårarna spränger bakom ögonlocken när han berättar om känslan att behöva lämna sina nära och kära i hjärtesorg. Och jag inser, hur jävla vackert och enkelt mitt liv är, och hur lätt det ska vara att leva, och njuta av varje stund. För jag är frisk, min familj är frisk, mina vänner är friska, och vi lever, här och nu. Oskar och jag satt båda tysta och lyssnade som i ett vakuum och sen gick vi tillbaka till vårt enkla liv, och Kristian får fortsätta kampen mot cancer, som miljoner andra runt om i världen.. .Och det går inte en dag utan att jag tänker på Majas fina farmor Lilian. Jag önskar så att hon fanns här hos oss i våra liv. Det är inte rättvist, fan ta dig cancer!