first day of my life

Livet som en familj är väldigt annorlunda mot hur livet var innan. Nu är det Maja, Oskar och jag som ska synka, planera, ha kvalitetstid, hinna jobba, ha roligt, handla, laga mat, träffa familj och vänner och hinna njuta, och sova! Förut hade man sig själv, och självklart gällde det att kolla så festkvällar, vinkvällar, myskvällar, weekends och så vidare med vännerna var ok med partnern men nu finns liksom inte tiden, eller orken, eller lusten heller jämt. Och det gör mig lite ledsen. Igår kväll tog jag mig tiden att träffa Ronja, Sanna, Elin och Linda för lite mys på cafe. 2 timmar sprang iväg fortare än kvickt och jag hade kunnat sitta många timmar med de där underbara personerna. Men veckorna flyger iväg, det är vardag på hög nivå med jobb/maja-passning, em-häng, laga mat, äta mat, bada/mysa/läsa/söva Maja och sen sitter vi i soffan som två vrak till kl är 21.3o då det är läggdags för mamman i huset.. Ekorrhjulet som man hört så många andra tala om, där har jag hamnat... Min egentid när jag sprang varannan dag försvann när jag stukade foten, och sen kom mörkret och hösten, så den har ersatts med att umgås med Maja lite extra helt enkelt, inte för att göra något annat för mig själv.

Jag sörjer tiden jag inte kan/hinner/orkar/planerar ihop tid med vännerna. Alla vänner. Och så vill man både träffas bara tjejkompisarna för att hinna prata utan barnkaos runtom, men man vill ses med hela familjerna också för att det är så mysigt när barnen leker ihop och männen bondar. Fasen så svårt det ska vara. Och vi har bara ett barn, jag kan inte ens förstå hur mamma och pappa tog sig ur huset med tre barn (en bebis, en 3åring, och en 6åring) när alla syskonen var ur magen liksom.. Jösses vad jag ser upp till min mamma på ett helt nytt sätt nu som förälder (dig också pappa men jag tror faktiskt att det var mamma som gjorde det tuffaste jobbet med oss barn (älskar dig, haha)).

 

MEN nästa helg ska jag göra någonting bara för mig själv, för första gången sen Maja kom till oss. Jag och mamma ska upp till Rickard på fredagkvällen, för att äta middag och mysa, sova ut, och sen julshoppa hela lördagen (lååånglunch på pong hejar jag på) för att tillslut plocka upp Martina på Arlanda och sen åka hemåt Motala. Ni förstår inte. Bara jag, inte Maja, inte Oskar, jag kan bara tänka på mig själv (mamma och rickard har inget att säga till om ;)... Det ska faktiskt bli underbart att få längta ihjäl sig lite (och att få sova själv, hur länge jag vill)... Så det ser jag fram emot väldigt mycket!

 

Kvällsfunderingar medan Maja sover och Oskar är på julbord med sitt jobb...