17 månader.
Maja Svärm Gullberg. Dr.Jekyll and Mr.Hyde. Jösses vilka humörsvängningar denna dam har just nu. Raseriutbrott för ingenting, hon slåss, slänger sig på golvet och gråter krokodiltårar om man råkar nämna ordet nej i en mening, när hon redan bestämt sig för något. Haha, det är lite svettigt ibland, men jag vet ju att det snart blir bra igen, ett utvecklingssprång så det skriker om det. Samtidigt som man blir såå arg på henne när hon oprovocerad kommer och ger en lavett i ansiktet, så är det så svårt att hålla sig för skratt när hon står och bara skriker av ilska och frustration. Hon kan ju inte hjälpa det, himla impulser, men någon gräns får det faktiskt vara. Att hon slår mig är väl en sak, men tänk om hon beter sig så på förskolan sen? Än är det bara mig och Oskar hon "straffar" och då får vi väl vara nöjda :). Tiden får utvisa hon fort det här går över. Fort hoppas jag så vi får tillbaka vår ständiga lyckospridare.
Bara några veckor kvar innan inskolning. 14e januari är det dags. Lilla trygghetsjunkien kommer nog tycka att det är lite konstigt och jobbigt i början tror jag, hon är så tuff, social och lekfull i miljöer och situationer där hon känner sig trygg men så ängslig och orolig i situationer där hon känner sig utlämnad eller otrygg. Det kommer nog bli en mental utmaning för henne, att våga lita på andra vuxna och att lita på att vi alltid kommer tillbaka. Lilla fisen, vi laddar för ett nytt äventyr helt enkelt.
Utveckling sker. Förra gången vi tog fram fingerfärg gallskrek hon av kladdskräck. Idag var det hur kul och spännande som helst. Allt måste få ta sig tid, men hurra för att kladdskräcken är borta :)
