att leva med en 1åring.
Maja, du är världens mest underbara unge. Du är glad, sprallig, energisk, mysig, spännande, nyfiken och busig som få. Men du är såå jäkla mycket. Mest hela tiden. Du går runt och gör rackartyg, pillar på farliga saker, tar sönder mammas tidningar, öppnar varenda skåp i köket och stökar ner så det ser ut som en bomb har slagit ner. Du springer iväg såfort man säger åt dig att komma eller när du stoppat sten, små djur eller gamla matrester i munnen. Maja, man kan faktiskt sätta stenar i halsen, du måste lära dig det, på riktigt. Livet är rätt farligt, och jag undrar hur många gånger per dag jag faktiskt räddar livet på dig. Glöm aldrig det.
Du äter med god apit om du får äta själv, men när du är nöjd och mätt flyger det mat i hela köket från tallriken om man inte är snabb nog bort med den. Och när du inte får som du vill eller något inte går som du tänkt, då slänger du dig på golvet och lägger dig raklång. Oftast slår du dessutom i huvudet när du kastar dig, vilket bara är jättedumt, eller hur? Och du är som en hal ål i famnen, det här med att gå på stan med dig, det är rätt jobbigt att plocka upp alla kläder du river ner från deras galjar.. Ibland kan vagnen faktiskt vara rätt mysig, kan du inte bara chilla där ibland?
Du bär runt på kläder från garderoben och lägger lite här och där, och du är jättedålig på att städa efter dig. Alltså, när du kastat ut alla duplobitar på golvet, vem tror du ska lägga tillbaka dem efter dig? Och toapappret ska sitta på rullen, inte ligga i minibitar runt hela huset, för det går inte att använda pappret till sitt ändamål då. Och det gör så himla ont när du nyps i ansiktet, det är inte ett dugg kul. Och när du använt orden nej och aj fem miljoner gånger på en dag, blir du inte ens lite trött på dig själv då? Du pratar och pratar och pratar, och pratar, men vi förstår knappt någonting, du måste bli tydligare i uttalet, du har väl sett att vi ser lite frågande ut, eller hur?!
Du är helt enkelt en pain in the ass just nu, och hur vi överlever dagarna och dessutom håller sams nästan hela tiden är ett mirakel, men vet du vad? Herrejäklar så kul det är att vara din mamma just exakt nu. Att se dig ta för dig av världen och använda din nyfikenhet på alla busiga sätt möjliga, det är ju det som är själva grejen. Det är helt fantastiskt, och vi skrattar så mycket, åt och med dig. Du har din pappas dåliga humor (tyvärr) och din mammas sätt att charma till sig saker, så människor runt om tycker faktiskt rätt mycket om dig.
Jag avgudar och älskar dig så ofantligt mycket, varje minut (nästan) av dagarna. Och på nätterna när du väljer att sova, och inte vara vaken några timmar runt 3 (det är ett helt annat blogginlägg), då älskar jag dig extra mycket. Livet som mamma, det är något så fint, och du är ljuset i våra liv.
en tuffing som upptäcker livet, fullt ut, varje dag.
