Ultraljud.
Igår efter lunch körde vi in till Linköping för ultraljud på lilla halsen för att se om där fanns någon sköldkörtel eller inte. Maja somnade i vagnen precis när vi kommit in och jag tog en liten fika på cafeet och läste lite bok. När det gått en stund gick vi upp och anmälde oss och fick direkt gå till rummet och väcka en trött Maja som inte alls sovit klart egentligen. Herr Doktor var lugn och trevlig men Maja var ledsen och tyckte inte alls om att han drog med ultraljudsgrejen på halsen. Blä i mammahjärtat när man inte kan trösta utan bara försöka lugna.. Men han var snabb och duktig så efter några minuter hade han fått bilderna han behövde....
...och minsann, visst hade hon en sköldkörtel, och den såg ut som det borde i hennes ålder, så nu väntar vi nyfiket på att Doktor Bang ska ringa och berätta lite mer om varför den inte fungerar osv.. Jag är ju inte orolig alls över hennes hypotyreos längre, utan nu är man mer nyfiken och vill lära sig så mycket som möjligt, för att kunna förklara för Maja när hon är stor nog. Men fy, ens hjärta slits itu litegrann varje gång man går i de där korridorerna, och man vet att man hade tur, att det inte var någonting annat som var "fel" på henne. Jag är tacksam för livet, för allt fint som jag har och för möjligheten att få uppleva allt vackert som Maja ger mig.
♥
