den där maja
Alltså den här Maja som jag umgås med hela dagarna är ett monster. Ett intensivt ubersött monster men jösses, den energin hon har... Hon ska ställa sig upp mot allt, blir förbannad om man inte går runt med henne, hon ska åla/krypa fortfortfort överallt dit man inte får, och plockar ur lådor, och ska kasta ur saker från alla förvaringsutrymmen hon hittar, så hon gör helt enkelt kaos med allt, just nu, och lämnar en svettig mamma städandes efter henne. Hon skriker när hon pratar, för det låter ju tydligen himla fräsigt i hennes öron, men för alla andra blir det rätt jobbigt tillslut, galenpanna :). Men hon är så himla härlig att umgås med just nu, trots hennes nya kunskaper som ger henne blåmärken och skrubbsår överallt. Man hinner ju för fasen inte med, trots att man står eller sitter precis jämte. Men hon verkar vara en tuffing, och gnäller inte för inget (förutom när hon är trött eller hungrig förstås, då kommer krokodiltårar för allt).
Vill ha det här nedskrivet för att minnas hur lugnt det säkert är nu i jämförelse för hur det kommer bli, för jag antar att det här bara är början på ett par års slit att springa efter och förstöra att undvika skador på både personer och saker runt denna virvelvind. Jag tippar att hon kommer börja springa samtidigt som hon lär sig gå och sedan köra gärnet.
Lilla Maja, du fantastiska yrväder, du får oss alla att le och skratta åt dina galenskapar.
Kul i mormors handdukslåda imorse. Fick äta frukost ifred iallafall :)
