tankar.
Jag mötte en full man idag på ica. Kl var halv 1 på dagen och han ville ner i vagnen och säga hej till Maja som fridfullt låg och sov. Han kallade henne "min lilla flicka" och hela situationen var olustig. När jag gick hem blev jag sorgsen, för gubbens skull, över hur hans liv kunde bli så outhärdligt att man super sig full efter frukost... Jag ska inte döma någon eftersom jag inte har någon aning om hur hans liv ser ut, men det är ett bra exempel på varför jag ogillar alkohol så mycket. Det gör så mycket mer ondo än godo på så många olika plan..
Det är över ett år sen nu som jag drack någonting senast, och jag saknar det inte alls. Jag vill kanske ta ett par glas vin någongång i framtiden tillsammans med vännerna men att vara full, nu när jag är mamma, känns väldigt långt borta. Jag tycker barn förtjänar mer, förtjänar nyktra föräldrar som inte byter personlighet eller tappar omdömet när barnen finns i samma rum eller sover i sängen på övervåningen.
Det går en rysning genom kroppen på mig när jag tänker på hur vissa barn kommer ha det under jul nu, med "firande" föräldrar och julafton som slutar i ett kaos och barnen hamnar i skymundan för festen. Jag önskar någon kunde hjälpa dessa barn, och ge dem en jul så som en jul ska vara. Familj, kärlek, värme, paket, tomte, men utan fulla föräldrar och släktingar som bråkar, ramlar, och beter sig "konstigt".
Jag kan inte bestämma över några andra människor, men jag har makten att bestämma hur Maja ska växa upp, och vilka värderingar som jag tycker är viktigast att lära henne, och jag vill lära henne att man inte behöver alkohol för att bli roligare, eller lyckligare, eller gladare. Man behöver bara rätt människor runt omkring sig och en fin självkänsla.
Jag hoppas den där mannen på Ica har någon som kan säga åt honom att livet är viktigare än på det sätt han lever nu.. Att livet är vackert bortom berusningen och bakfyllan.
