på landet.
Jag och mina syskon har haft tur under vår uppväxt. Vi hade en mormor och morfar som bodde på landet, och hade grisar, höns, kycklingar, får, kaniner, kalkoner, bi-odling, och en himla massa grönsaker, frukt och blommor på sin gård. När vi var det var det som att leva "alla barnen i bullerbyn"-liv. Vi fick hjälpa till att slå hö, åka traktor, mata djuren, plocka in färska grönsaker från landet och äta på kvällen. Vi gav fåren knäckebröd och fick varsin sommarkanin att ta hand om (som vi nu i efterhand förstått att vi sen på hösten åt upp, konstigt man är vegetarian) ;).
Livet i Lönsboda hos mormor och morfar var en riktigt lycklig idyll. Vi hade en stor inlandsis-sten som stod i trädgården som vi lekte på, dag ut och dag in och nerför backen fanns det en sjö att fiska i, och i backen åkte vi pulka på vintern.
När vår älskade morfar dog så bodde mormor kvar i deras hus ett tag, men inget blev ju som förut, och tillslut orkade hon inte ta hand om gården själv längre så den såldes och det är en stor sorg hos mig att mina barn inte kommer få uppleva det liv som vi levde när vi var där. Jag önskar så att jag kunde ge dem de kontraster som fanns mellan att bo i stan och att vara på landet, för det gav så mycket.
Jag längtar tillbaka dit helt enkelt ♥
