dilemma.
Jag blev vegetarian när jag var 13år och gick i 7an. Jag minns att vi varit i Spanien och där hade de kaniner och annat i köttdiskarna som var flådda men hade huvudet kvar vilket jag mådde dåligt av.. Jag åt bara kycklingfile hela den resan för det påminde minst om kött. När vi kommit hem därifrån var det mycket debatter om djurtransporter på tv och efter att ha sett ett program om hur djuren behandlades på väg till slakt bestämde jag mig helt enkelt att sluta äta kött. Mamma och pappa stöttade mig och jag fick soyakorv eller schnitzel att äta som var det enda som fanns på den tiden.. Och i skolan var det inga problem att få vegmat, som dessutom ofta var godare än den vanliga maten... I början åt jag också älgkött och kalkon från min mormor och morfar men slutade ganska snart med det också eftersom jag började tycka det var äckligt.
...och sen har åren gått och nu har jag som sagt inte ätit kött eller kyckling på 14år.
Nu till dilemmat. Jag vill att Maja ska växa upp och kunna välja själv om hon vill äta kött eller vara vegetarian när hon blir stor. Jag vill inte begränsa hennes mat när hon växer och vet hur viktigt det är att hon får i sig ordentligt med protein och så vidare. Och jag vet också att jag måste smaka av hennes mat som jag ger henne nu första året = jag kommer behöva äta kött varesig jag vill eller inte. Jag vet inte hur jag känner för det riktigt, men bara tanken på att tugga på kött får mig lite illamående, men det kanske är en vanesak.
Vi har letat upp en gård här i närheten som säljer kött som är slaktat på deras gård, och där kommer jag handla det kött som vi kommer äta oavsett vad det kostar och sen kommer det förstås bli mycket vegetariskt ändå eftersom det har blivit en livvstil som Oskar också är van vid eftersom hans mamma & pappa varit vegetarianer under hans uppväxt, även om han nu äter kött om det bjuds.
Dags att börja bearbeta mina känslor inför det här tror jag.
