Hur lycklig jag än känner mig just nu, i kropp och själ så känns det på nåt sätt ändå tomt. För hon är ju inte här, den där filuren som alltid annars är den jag ringer först, den jag skrattar så tårarna rinner med, hon jag kan bli så arg på att jag vill slå något, och hon som jag älskar mer än någonting annat.

Min fina fina fina lillasyster.

Bara lite drygt en månad kvar, sen kommer hon ♥. Och jag känner mig som ett barn på julafton. Kan knappt vänta en dag till efter att krama dig Martina!!
Du och jag, fast ochet är inte ett och, utan ett bindestreck, för du och jag är ju samma!