känna.
Kategori: funderingar
Jag insåg igår när jag låg och log nära någon annan att det kändes som jag var 14 år igen och att tiden stått stilla. Det spelar ingen roll hur gammal man blir eller hur många killar man dejtar och är tillsammans med för den här känslorna är samma som de alltid varit. Den där känslan av upprymdhet,pirr och oro över allt det nya. Över att svamla fram nervösa meningar och försöka spela oberörd när man blir glad över ett sms. Att skratta åt saker man egentligen inte tycker är så roligt och att stå i timmar framför spegeln innan för att bestämma vad man ska ha på sig. Den där nervösa känslan av att inte vara bra nog, snygg nog, att inte duga, den kommer nog kanske aldrig försvinna. Man är så rädd att göra fel på nåt sätt, att säga någonting dumt eller göra något som han inte tycker om. . .
Och jag trodde att känslan av otillräcklighet skulle försvinna nu när man är vuxen och en självsäker, självständig och stark individ. Den där känslan av att inte räcka upp till hans krav. Egentligen ska man ju tänka att det inte är mig det är fel på isåfall, utan honom, men det gör man inte, eller inte så mycket som man borde. Det är som när man var 14år igen och väntar på ett leende i skolkorridoren, och känslan i kroppen när han faktiskt ler tillbaka.
Just så känns det nu.
