Morfar, jag saknar dig. Det är 8 år idag sen du tog dina sista andetag och lämnade oss chockade kvar, för tidigt, för snabbt. Jag tänker på dig ofta och saknar din röst, dina ärrade smutsiga hårt arbetande händer och dina hårda kramar. Jag saknar din doft från när du kom in från verkstan eller från djuren och jag saknar din pipa och ditt kokkaffe. Jag minns när du alltid sjöng kan du vissla johanna och jag blev arg och påminde dig att jag heter faktiskt Joanna, fast jag visslade ändå såklart :)

Mormor saknar dig väldigt mycket, det gör vi alla. Mamma och jag satte påskliljor idag och då tänkte jag på dig igen, dina och mormors rabatter var de vackraste som fanns. Jag tror mamma älskar sina blommor så mycket för det får henne att tänka på dig.

Alltid finns du i våra tankar, hoppas du har det härligt vart du än är ♥