first day of my life

en vecka.

Kategori: funderingar

Nästan en vecka sen jag skrev, men min dator gick sönder i torsdags så jag har inte kunnat. Höll mig i Göteborg lördag-måndag också och sen har jag pluggat, så gott det går. Jag är lite labil just nu, efter en otroligt rolig, men intensiv festhöst har jag börjat inse vad som hänt sen sommaren, och vad som ska hända och kroppen börjar reagera. Jag gråter lätt, för allting, jag vill helst sova mig igenom dagarna och jag har ångest och dubbelslag på hjärtat.

Men jag accepterar att det kommer nu, för om en vecka behöver jag inte vara ensam utan då finns mamma å pappa nära i Motala, och jag längtar så mycket dit nu, till lugnet och till katterna ♥. Om en vecka tömmer jag lägenheten, min första lägenhet jag bott i tillsammans med någon som jag älskat. Vi tyckte egentligen aldrig om den här lägenheten, vi hade aldrig pengar att fixa ordentligt, men den var liksom vår. Och nu är den bara ett skal jag levt i sen september själv, utan själ och kärlek. Bara massa väggar å tak. Det ska bli skönt att lämna den, även om jag börjar känna sorg inför det jag förlorat, som jag tryckt undan länge nu med hjälp av vänner, skola och baginbox-vin.. Jag ångrar ingenting, jag vet att vi var tvungna att göra såhär, för bådas skull för att inte drunkna i varandras olika viljor, men jag måste nog sörja nu, för allt vi planerat som inte fick hända, och för alla minnen vi har tillsammans.

Jag tycker det känns skönt på något sätt att gå in i väggen, försöka hålla huvudet över ytan, inse att livet inte kan fortsätta som det gjort ett tag nu, att tvingas känna och få panik och ångest. Jag är bara mänsklig.


feel.

Kommentarer

  • Lunsan säger:

    Bra skrivet joi! Jag fick nästan en liten tår..Paniken kommer som en sån där airsoka som säljs i leksaksaffärerna...håret flyger bakåt och kinderna fladdrar till, men så är det..bara att ta emot och inte streta emot..Ju mer du stretar desto värre blir det! Kom ihåg det!Puss

    2010-11-18 | 17:49:18
  • Joanna säger:

    Jaa jag vet, precis så är det, men allt blir bra tillslut, som det alltid blir. Att försöka låtsas som om allt är okej fungerar bara en stund, det kommer och äter upp dig tillslut. Nu försöker jag bara andas och ta en dag i taget. KÄÄÄRLEK!

    2010-11-19 | 15:00:05
    Bloggadress: http://joannagullberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här: