Varför är det så, att man ofta försöker passa in bland folk?.. jag kan känna att jag ibland tonar ner eller upp mig själv beroende på sällskap. Med vissa är jag världens pratgladaste och spexiga, med andra lite mer tyst och  reserverad. Jag vet att jag ofta inte tar plats om nån annan gör det bättre, och jag har nog ganska många vänner som är mer utåtriktade än vad jag är, och ofta hänger jag bara på liksom.. Varför tar jag inte för mig mer, visar vem jag är "på riktigt" liksom. För jag är ju bara jag, och så kommer det ju vara resten av livetra, och jag vet ju att jag är bra.

När jag är med mina syskon och föräldrar är jag nog som jag "är". Ett mellanbarn som försöker höras och synas iallafall ungefär lika mycket som mina översociala syskon. Mellanbarn är nog ledordet tror jag. Man börjar fatta med och mer att jag är som jag är på grund av en anledning. Jag hade en storebror som var ganska överbeskyddande, och en lillasyster jag tog mig an 110% när hon föddes.. På nåt sätt kanske det är därför jag är väldigt bra på att smälta in i olika situationer, jag har fått lära mig att anpassa mig helt enkelt beroende på vart man är och vilka man är med. Och det är jag glad för, för det ha gett mig självförtroende och jag är inte så rädd för folk, jag tror man kommer långt på att le och vara genuint intresserad om man pratar med nån, vem det än är.