Imorgon eller fredag morgon åker jag och tompa ner till Malmö för att ha en familjhelg hos Rickard. Mamma o Pappa åker ner imorgon bitti och Martina kommer på fredag efter skolan. Vi ska ha en mysig helg tillsammans och säga hej då till vår honom... Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat att han på tisdag kommer vara på andra sidan jorden och att han dessutom ska boo där, skapa en vardag och ett nytt liv. Men jag är så lycklig för hans skull, så fascinerad över hur stark han är som kan flytta så långt bort från allt som han förut kallat sitt hem och sitt land. Men såklart, Sarah finns där, och hur kan man motstå en sån människa, en sån personlighet. Hon är så stark, rolig och livsglad att man inte kan annat än le i hennes sällskap. Jag saknar henne verkligen och hoppas att allt kommer kännas likadant när vi ses nästa gång. Hon är ju faktiskt min nya "storasyster" som jag aldrig haft, och jag är så glad för att dem hittat varandra och att allt känns så enkelt och självklart när vi ses.

Jag längtar verkligen tills vi ska åka till Sidney i vinter. Se deras liv, se alla saker som Sarah berättat om men som man egentligen inte har en aning om hur det ser ut. Det kommer bli huuur roligt som helst, och vi har verkligen någonting stort att se fram emot.

Men det kommer först vara en känslosam helg, både lycklig och ledsam, men det är ju så livet fungerar, eller hur!!