Ibland sätter jag mig bara ner och tänker. Tänker på hur olikt mitt liv hade kunnat se ut om jag gjort andra val än dem som jag gjort. Jag har träffat så mycket fina vänner under skoltiden, och som alla betytt mycket för mig, alla på olika sätt. Ibland kan jag bara önska att jag var tillbaka till den där tiden där man inte tänkte så mycket, när varje dag bara var, man vad glad att gå i skolan, och vänskap var så enkelt.

Nu för tiden är det svårare. Man glider ifrån varandra lite när man flyttar vidare och alla gör vi olika saker. Förr gjorde man samma allihopa, skolan hade man som gemensam punkt. Nu lever vi alla olika liv, singelliv vissa, samboliv vissa, vissa arbetar, andra är studenter, vissa är ute i världen och upptäcker nya kulturer... Det är så svårt att hålla samman när livet är så olika. Jag hade velat vara bättre på att visa hur mycket mina vänner betyder, ibland blir jag bekväm och slutar tänka på hur mycket ett samtal eller sms betyder.. Och det är ju så enkelt..

Och så är det det här med all kärlek man träffat. Jag har varit kär i fina killar allihopa, alla på olika sätt såklart. Jag har haft 3 "riktiga" förhållanden innan Tompa, ingen av dem var såklart rätt, men under den tiden man var ihop, då kunde man göra vad som helt för honom...

Och även om man sårat och blivit sårad så man inte tror på någon framtid ett tag så kommer den där dagen då den rätte står där helt oväntat... Och så tänker jag, tänk om man valt annorlunda, och varit tillsammans med någon av dem idag?.. Hur hade mitt liv sett ut då och hur hade deras liv sett ut? Hade jag nöjt mig och bott kvar här i Motala som vissa av dem gör, hade jag haft barn (skrämmande tanke)?.. Hade jag bott i New York kanske, eller hade jag kanske struntat i att plugga och börjat jobba på något halvtaskigt jobb istället..

Men jag tror ju på att allting händer av en mening, och att alla val man gör leder till någonting bättre i slutänden. Och jag har det så bra nu, Tompa & jag. Jag är lycklig för det här är första gången allting stämmer, jag är fortfarande nykär efter 2½år.. Det är en häftig känsla..

Jag bara tänker lite, det kan vara bältrosen som spökar, haha.. :)