Jag försöker ju använda bloggen som en slags dagbok att vända mig till när tristessen slår till eller när jag har någonting vettigt att säga, vilket är väldigt sällan.. Men tänk så opersonlig jag är i bloggen. Jag skriver aldrig nästan om jag varit ledsen eller om personliga saker som hänt mig som jag kanske egentligen bara vill skrika ut till alla för att det ska kännas bättre, men det gör jag inte... Det känns lite fjönigt, jag skulle vilja kunna skriva vad jag vill, men jag vågar inte riktigt, för missförstånd sker så lätt och oftast orkar man inte förklara sig...

Ibland känner jag att jag kanske bara skulle lägga ner och börja skriva på papper istället i en låst riktigt dagbok där jag kan skriva allt min hjärna och mitt hjärta säger. Men sen är det ju kul att ha bloggen ibland..