När man ser på galor av alla slag egentligen som visar barn och människor som lider i andra delar av världen, så får jag en klump i magen. All smärta och sorg de får leva med varje dag, medan vi i de "bättre ställda länder" lever i våra bubblor och har det så bra vi kan. Det är en sån skillnad. Usch, man vill hjälpa så mycket, men hur, som student har man varken pengarna eller tiden... Men kanske att man tänker på dem som har det sämre än en själv är ett litet steg på vägen iallafall.

Tårarna i ögonen hjälper nog inte så mycket iallafall.