Min fantastiska familj samlas igen :D. Det är ju faktiskt inte allt för ofta. Martina kommer hem den 2a oktober och stannar en vecka och Rickard kommer hem den helgen oxå. Vi ska fira hans 25års födelsedag med pompa och ståt :D. Blir gokart och bowling och en himla massa skoj! Hans närmaste vänner kommer också så det blir fest på högsta nivå, hur roligt som helst.

Sitter här hemma och saknar den där tiden ni vet, när alla bodde hemma och man låg i varsin soffa och bråkade om vilket tvprogram man ville se... Nu behöver man inte bråka, utan man sätter bara på tvn och väljer själv utan att någon brottar ner en och drar fjärrkontrollen ur handen. Jag saknar den där tiden när mamma eller pappa lagade massa mat och stod i köket mest hela kvällarna för att vi skulle få mat i magen. Jag saknar att komma hem till huset vi bodde i förrut och höra rickard jävla musik på högsta volym från övervåningen och bara önska att han försvann. Nu önskar jag att tiden snurrade tillbaka ett par år, tills vi var alla 5, tillsammans i en klunga. Nu är alla spridda över världen och det enda som håller oss samman är kärleken. Det är lätt att se tillbaka och vara efterklok, att längta tillbaka så mycket att man dör ibland. Det gör mig sorgsen att vi aldrig mer kommer få vara små, och få vara tillsammans som den fantastiska familj som vi var. Men det finns ju så himla mycket man vill i världen, det går ju inte att stå still... hur gärna man än skulle vilja ibland.

Saknar er Rickard och Martina ♥, mina stöttepelare i livet! Kommer ni ihåg när vi sprang runt i trädgården och lekte med löven, tänk vad roligt vi hade.. Jag vill vara sådär liten med er igen.

Ju mer jag tänker på saken,
dess tydligare tycks det mig att
livet är till helt enkelt för att levas.