fick precis ett hemsk meddelande från min bästa vän. Hennes häst är sjuk i benen och måste åka till trapalanda, hästhimlen. Är så ledsen för hennes skull och har en stor klump i magen nu, usch. Mitt upp i allt det här måste hon ta hand om vår häst eftersom Martina är i Prag på klassresa. Vet inte om det underlättar eller försvårar, kanske hjälper det henne lite i sorgen, men fy bubblan. Varit i hennes sits och vet hur ONT det gör, det är ens barn, ens bästa vän, ens största kärlek, och man känner sig så hjälplös när det inte finns några lösningar. Det enda man kan tänka är att de får komma till ett ställe där det inte gör så ont längre, men det gör fortfarande hemskt ont, och det är så orättvist...

Minitza kommer få det bra, i trapalanda finns massa kompisar och massa grönt gräs att äta, där är det alltid sommar och varmt. Men här nere på jorden kommer du saknas av oss.

Tänker på dig emmy, finns här för dig, alltid.♥