En lång dag, en sorglig dag, världens värsta dag kanske till och med?... Åkte iväg mot Enköping med Landola bak i transporten vid kl 12, och nu, mååånga timmar senare är vi hemma igen, men utan någon häst.. Nu har hon åkt iväg på nya äventyr och det är med ett tomt hjärta jag sitter här.. Känns helt förjävligt och tomt, fast på samma gång skönt och lättande att jag vet hur bra hon kommer att få det. Men man är ju egoistisk, jag vill ju ha henne hos mig så nära som det bara går, men det går ju inte. Om nåt år eller två kanske jag vill ha henne tillbaka och då finns hon där, pigg och glad som alltid. Då ska hon få en bäbis som hon kan ta hand om, och jag kommer pyssla om henne precis som jag alltid gjort.

ÄLSKAR DIG LANDOLA ♥