Jag bröt ihop i bilen när jag sagt hej då till mamma o martina, sen bröt jag ihop hemma hos tompa, har fortfarande en liten klump i magen, men nu känns det bra, det här är mitt hem :D. Det är bara hur jobbigt som helst att nästa gång jag åker hem så finns inte martina där, då är hon och lever livet i London! Ohh jag är orolig, hur ska hon klara sig i stora världen... Vill finnas där för henne heela tiden, så fort hon behöver mig! Men mamma har lovat att vi snart ska åka och hälsa på henne, och vi har ju mejl och telefon.. men ändå.. det känns jobbigt.
Tompa drog iväg och festade, sista måndagsklubben. Blir Ikea imorgon bitti, upp 9.. -gäsp-.
