Fick ett ordentligt sammanbrott igår efter kåren. Kanske var det vinet, kanske behövde jag bara gråta ut! Och grät gjorde jag oxå, som ett barn låg jag i tompas famn... Det är så mycket som jag saknar just nu, saker som jag inte tänkt på så mycket innan eftersom de alltid funnits där... Jag saknar mamma♥, jag saknar martina♥ och vår relation, jag saknar landola♥ så det gör ont varenda dag. Jag saknar Oskar♥, min älskade gråa hårboll, varför var det just nu som var tvungen att bli sjuk?!...

Ibland är det bara jobbigt, och det är lätt att känna sig ensam utan att ha alla som betyder någonting nära, sådär som det alltid varit innan... Men det som inte dödar det härdar!