first day of my life

får man mörda idioter ?

Kategori: livet


detta blir ett irriterat blogginlägg... avslutat ett samtal för ett tag sen och nu är jag arrrg. Lyssnar på switchfoot, perfekt argmusik såhär dags på kvällen.

"jag trodde inte du ville vara kompisar, du betedde dig inte så",
vem fan är dum ens och frågasätta, varför skulle jag inte vilja??
Jag är inte en sån person som bara för mannen i fråga inte vill ha en så skiter jag i det, att vara vänner är väl alltid bättre än att inte ha någon relation alls? ohh vilken idiot (läser du det här så ber jag om ursäkt, fast jag tycker det egentligen, men, jaja)... Ni fattar.

Killar är ofta så att när dom får nobben så låtsas dom som om dom inte bryr sig och då passar det inte att vara vänner heller, men va fan... jag fattar ingenting, varför behövde du ens fråga, du kan inte känna mig ett dugg ??! fast det var ju du som sa att jag kastar bort alla mina vänskaper med... you don't know me at all, och ärligt talat verkar du inte så sugen heller,. och din enda anledning är att vi lever två olika liv nu, eller hur är det du säger ?...
Jag är väl samma människa och du är väl samma oxå ? det är väl det enda som behövs. vart man bor spelar väl ingen roll, kärlek och omtanke är väl samma vart man än är i världen för dom som betyder någonting?? och bryr du dig inte, så säg det, då ska jag inte störa, gode tid!

"kan du inte vara lika rolig o glad som du var i somras?"
hmm, kan det vara så att jag är jätteglad nästan alltid, men att du aldrig får en chans att höra eller se det för att du egentligen inte bryr dig längre..
Fråga lii, eller adam eller emmy eller de jag umgås med att jag visst skrattar och säger roliga saker massa, men du ser ju det inte, och frågar inte heller...
klart man blir ledsen och inte upåttjackad när hjärtat har brustit en liten bit, och dessutom får man inte så mycket som en phonecall, vem har inte tid med det, till och med påven har nog tid att ringa till de som han bryr sig om, tror du inte ?!

oj, vad argt det blev, så arg är jag inte, jag tycker ju bara det är mycket märkligt allting.. egentligen slutar jag bry mig mer och mer, som ja sa till lii, varför ska jag vilja prata och lägga energi på någon som inte vill prata och lägga energi på mig? det är ju bara dumt, det gjorde jag i ett  halvår innan, jag borde ju fattat vinken, eller?! kanske är jag dömd att vara dum och blåögd och tro gott om folk, och på det viset också alltid bli illa behandlad av människor som jag litar och tycker om, just för jag är för snäll och folk tror dom kan göra vad de vill med mig...

Kommentarer


Kommentera inlägget här: