9/11 - 5 år sen. Tankarna går till alla anhöriga och alla offer idag. Vilken sjuk värld vi lever i.
Den 5 september var det 4 år sen som morfar dog, hur kommer det sig att det fortfarande känns som igår, det är jobbigt vad livet bara går vidare, utan att man egentligen tänker på det. Tänker på mormor som ligger ensam i sin sjukhussäng och säkert saknar honom till döds.. ibland kan jag tänka att jag tror att hon vill komma till honom i himlen... men jag vet inte...

Sitter här och gråter, vet egentligen inte varför, har bara ont i hjärtat och mår kasst, haft så många bra dagar nu att det är väl inte mer än rätt att det blir ett bakslag... Inte världens bästa ide att läsa pojken som överlevde då heller, även fast det finns mycket hopp o glädje i den boken...