Vid varje tår som rinner nedför min kind,
försvinner en del av mig själv.
När jag ser mig själv i spegeln,
så ser jag något som ingen annan ser;
sorg, smärta, förtvivlan.

En trasig flicka med krossat hjärta.

Jag skrattar och ler som alla andra.
Men det behöver inte vara äkta.
Mina minnen från förr lever kvar inuti,
plågar min själ och tynger mitt hjärta.

(Att släppa taget om någon är inte lätt,
även om det ibland är det bästa.)


jag är tom av saknad.
det gör fortfarande ont, vad vore jag för någon annars ?.