jag kan nog sammanfatta den här dagen som en av de tråkigaste och ledsammaste i världshistorien... vet inte ens varför. har både gråtit och haft arga utbrott idag av någon konstig anledning, har ju inte ens hänt något liksom. behövdes väl bara antar jag.
hoppas imorgon och alla andra dagar blir tusen gånger bättre än idag.
jag måste börja sätta mig själv i första hand, det här går inte längre..

ju mer jag tänker på det , ju mer vill jag bara härifrån, nu... jag vill bara få besked så jag kan flytta...
men när jag väl flyttat försvinner min bästa vän på samma gång.. älskade Landola... då kommer vi vara tvungna att sälja henne och det skär i mig att ens behöva tänka på det. ni förstår inte hur mycket hon ger mig, och hur mycket hon hjälp mig i höst efter T flyttat och jag mådde som sämst.. vem ska någonsin kunna ta hand om henne på det sättet som jag gör, finns det någon som kan förstå alla märkliga, underbara saker som hon har för sig.. hennes personlighet.. ni kan inte fatta hur mycket jag älskar henne.. men än någonting annat på denna jord. usch nu gråter jag ihjäl mig, igen...kommer sakna henne, min älskling och min enda riktiga trygghet, hon som alltid finns där.

usch nu ska jag bara lägga mig och sova, en bättre dag imorgon..
känner mig tom, konstigt tom.. det är någon som fattas. 30 mil away...