- first day of my life

Vad är hemma egentligen.. Jag har ju ett hem här såklart, tillsammans med Tompa, Taggtråd och Landola. Jag har mina flesta kompisar här och en vardag. Men ändå är det inte hemma. Hemma är i Motala, på Notvarpsstigen, där lugnet finns, där mamma & pappa finns, och där alla gamla minnen finns.. Undrar när man kommer säga sitt hem till en plats som inte är Motala?!.. Ibland saknar jag enormt att vara liten, att kivas med Rickard och Martina, att bo i huset i stan, att bo i stugan på sommaren.. Att ha en vardag tillsammans hela familjen.. Nu är vi splittrade och det skär lite i hjärtat ibland av saknad, av den där sammanhörigheten som man hade då...

Den där känslan när man träffar sina gamla kompisar från grundskolan och gymnasiet.. Pernilla och Jossan som varit en stor del av hela min uppväxt sen jag var 7 år... Det är galet att vi fortfarande är nära vänner, inte på samma sätt såklart, men ändå nära.. Vi känner varandra utan och innan även om vi bara ses några gånger om året.. Dem är trygghet för mig, mer än någonting annat. Motalavännerna har varit en sån stor del av min utveckling till den jag är idag, och ibland saknar jag det mycket. Men dem finns ju där, alltid, iallafall :)!

Vet inte vad jag ville komma fram till, såg att Martina skrivit "hem imorgon", och då får jag bara en sån känsla, jag vill också åka hem, vara nästan hela familjen en vecka eller så.. Men på onsdag åker vi iallafall hem och jag längtar sååå. Älskade familj.. Vi ska mysa, skämmas bort, måla påskägg, festa, leka i trädgården, bara ha det underbart lugnt och njuta av stunden!!

Suck, nu fick jag en klump i hjärtat, behöver en tompakram helt enkelt..