first day of my life

Ikväll är jag en ledsen, och tom Joanna. Alla dessa glädjekänslor i kroppen får alla andra känslor att också börja bubbla, jag börjar känna mig en aning ostabil, vilket jag aldrig nästan är. . . Jag inser hur mycket jag saknar mina vänner som inte finns nära. Mina älskade Halmstadsvänner, ni som betyder så mycket, jag saknar ihjäl mig och känner mig tom utan era kramar. Ni är så viktiga och jag säger inte ofta nog hur mycket jag älskar er och hur det känns i hjärtat när jag tänker på er. Idag är det extra jobbigt för jag känner mig alldeles för långt bort, och jag vill vara en del av er vardag och jag vet inte hur jag ska lösa det här.

Allt känns så splittrat. Så mycket känslor och saker jag vill göra, men ändå sitter jag här utan att ta tag i det. Jag behöver ta mig till ett tåg och åka till er, för att överleva det här livet jag lever just nu. Rotlös och utan planer och mål. Det är ju ni som håller mig uppe, som peppar och säger åt mig att få arslet ur. Det är ni som dricker vin med mig, som filosoferar om livet och som ger mig råd om kärlek. Som skrattar åt konstiga saker jag säger och som får mig att växa som person, varje dag genom att utmana och ifrågasätta. Det är ju ni som gör mig till mig.

Jag älskar er för allt ni ger ♥.

Jag vet, den är uttjatad, både låten och videon, men fy fan vad het den är. . . Phew. Men så är jag på det humöret idag också. Den där destruktiva passionen. Det är ingenting jag någonsin vill ha i mitt liv igen, men att tråna över vissa delar, att inte kunna kontrollera sig och sin kropp och utlämna sig totalt, det får mig halvtokig att tänka på idag

Helt okej kväll igår, rolig förfest, och Harrys var som det var (hade skrivit en massa här som jag suddade ut, det är nog läge att börja cencurera vissa skrivna tankar, för min egen skull). . .Iallafall, idag har vi har degat i soffan till massa musik och youtube tills nu och haft det härligt, och jag ska iväg till Landola om en stund och sen till stan för att köpa tacos och godis till mig själv. Mumma, söndagskväll.

Och nu börjar en arbetsvecka från imorgon, vilket innebär organisation för att hinna med allting man vill. Men det ordnar sig ju också :) Jag är bara glad att få jobba, exalterad.

... och jag är väldigt glad i dig :).

Ha en awesome lördag ♥

I wish I had a mango tree
In my backyard
With you standin next to me
Take the picture
From her lips I heard her say
Can I have you
Caught up on what to say
I said you do

Ha en fin fredag ♥

Varit ambitiös med uppsatsen idag fast tankarna varit någon annanstans... Ska bli skönt när den är inskickad på fredag, och förhoppningsvis godkänd. Ska iväg till stallet och fördriva lite tid och sen hem och äta. Imorgon ska jag mysa med Sanna och Elsa och på fredag kommer Lii hem till Motala för helgen så nu har jag saker att se fram emot. Annars är dagarna ganska lika, och det känns lite meningslöst allt. Men målet är ju med denna vår och sommar att försöka spara ihop pengar att resa för i höst. . . Så då får det väl kännas lite meningslöst då. Usch vad deppig jag låter, lägger ifrån mig datorn nu innan jag skriver nåt annat dumt.



Jag minns den känslan jag hade den här kvällen när bilden tog med vänner i Varamon.
Det är längesen nu, 2007 tror jag, men det var en fin kväll med fina människor. Ett minne att spara ♥.

Två saker som redan gjort mig glad idag och fått mig att glömma bort att jag är bitter och hur härligt allt faktiskt är, fast det är kallt :)

1. Rektor från skolan jag var på förra veckan ringde och gav mig jobb hela nästa vecka i en f-2. HURRA.

2. Jag fick ett mms föreställande det finaste som någon kan uppleva, en bäbis i magen på ultraljud. Camilla skrev och berättade könet på h♥n (vet inte om jag får berätta här) och jag fick se och började gråta, av massa glädjekänslor såklart. Det är så fint allting det här och jag är så lycklig att jag får vara en del av resan. I slutet av Juli kommer h♥n och jag längtar ihjäl mig, redan. Livet är fantastiskt.

Camilla, tänk att du ska bli mamma, den första av oss fyra som jag håller närmast mitt hjärta. Att du och Robert ska bli föräldrar och få en liten miniperson som är delar av er två och att Ludde ska få bli storebror :).
Livet är en gåva, vilken resa ni har framför er. Jag älskar dig så!

Jag är så jävla trött på att frysa. Konstant kall i själen. Fryser när jag vaknar, får ångest att tänka på att gå ut, fryser när jag somnar. Solen lyser och det är så fint ute men jag går i ide lite, för det här är tröttsamt nu. Ständigt kall gör inte det bästa för mitt humör.

Jag vill använda tunna jackor, converse, kunna gå i shorts och t-shirt. Slippa extratröja, extra strumpor, tjock fuljacka, varma skor, vantar, mössa som får mitt huvud att se ut som en svamp, halsduk... Suck. Lite bitter såhär på morgonen helt enkelt. Kall.

Och så sitter älskade syster på andra sidan jorden och "klagar" på värmen. Och så tänker jag, vad gör jag här?!.

Godmorgon förresten.

Jag insåg igår när jag låg och log nära någon annan att det kändes som jag var 14 år igen och att tiden stått stilla. Det spelar ingen roll hur gammal man blir eller hur många killar man dejtar och är tillsammans med för den här känslorna är samma som de alltid varit. Den där känslan av upprymdhet,pirr och oro över allt det nya. Över att svamla fram nervösa meningar och försöka spela oberörd när man blir glad över ett sms. Att skratta åt saker man egentligen inte tycker är så roligt och att stå i timmar framför spegeln innan för att bestämma vad man ska ha på sig. Den där nervösa känslan av att inte vara bra nog, snygg nog, att inte duga, den kommer nog kanske aldrig försvinna. Man är så rädd att göra fel på nåt sätt, att säga någonting dumt eller göra något som han inte tycker om. . .

Och jag trodde att känslan av otillräcklighet skulle försvinna nu när man är vuxen och en självsäker, självständig och stark individ. Den där känslan av att inte räcka upp till hans krav. Egentligen ska man ju tänka att det inte är mig det är fel på isåfall, utan honom, men det gör man inte, eller inte så mycket som man borde. Det är som när man var 14år igen och väntar på ett leende i skolkorridoren, och känslan i kroppen när han faktiskt ler tillbaka.

Just så känns det nu.